13/4 Martes
Olyckstalet är tydligen detsamma men här är Tisdagar tydligen mer läbbiga.
Dags att elda ris innan regnet kommer.
Olivblad o kvistar behöver nästan ingen torka. Brinner grymt. Därför eldar jag bredvid o fyller på efterhand.
Häpp så är allt borta.
Så blev det förståss ännu en skopa ved (en igår var det ju åxå).
Britta staplar på. Börjar bli fullt.
Med öm rygg vilar en slagen hjälte med sina hundar. Britta drog sen till Nerja. Får se vad hon kommer hem med.
Hon kom hem med den utmärkta idéen att vi skulle ta en lunch hos Paco på vårt favvoställe El Casino.
Fantastisk utsikt över Frigiliana och ända ner till Nerja och havet.
Kanongod mat som alltid och trevligt serverad.
Dags att elda ris innan regnet kommer.
Olivblad o kvistar behöver nästan ingen torka. Brinner grymt. Därför eldar jag bredvid o fyller på efterhand.
Häpp så är allt borta.
Så blev det förståss ännu en skopa ved (en igår var det ju åxå).
Britta staplar på. Börjar bli fullt.
Med öm rygg vilar en slagen hjälte med sina hundar. Britta drog sen till Nerja. Får se vad hon kommer hem med.
Hon kom hem med den utmärkta idéen att vi skulle ta en lunch hos Paco på vårt favvoställe El Casino.
Fantastisk utsikt över Frigiliana och ända ner till Nerja och havet.
Kanongod mat som alltid och trevligt serverad.
Sen fick vi det sorgliga beskedet att min enda kvarvarande gammelsläkting moster Inga Solfeldt dragit sin sista suck. Pratade med henne förra veckan. Hon tyckte då inte livet var särskilt kul. 😢
Kommentarer