Ola´s Mobilblogg

Sara vägrade gå ur sängen i morse. Normalt brukar hon o Bm smyga iväg innan jag vaknar. Nu fick Britta lägga om planeringen. Så först frukost o sen hängde jag med. Walter hade redan krafsat på dörren.  Härliga följeslagare som visar uppskattning.  När vi slog en titt på vattenmätaren uppe vid stora vägen så snurrade den sakta. Vi som stängt bevattningen. Jag blev misstänksam.    Här där KTM:en hade stått stod det vatten... Bara att starta upp Pepes lilla gula.  Jodå. Där var en liten läcka.  Har man inga raka skarvar utan bara grenkopplingar så får man lösa det ändå.  Efter det var fixad blev det tid i solen ☀️  Det gröna över muren tar sig.  Fick för mej starta motorsågen.  Fick besök av Gunsan på eftermiddagen. Drabbad av sjukdom är hon men där finns krut. 💪

Bestämde mej för att ta en rekognoseringsrunda med KTMen (Kalle Tore Martin ?). Jag stannade för att ta fotot nedan.  Sånt här gillar han. Å ja me.  Tio mil blev det upp upp till Comares. Men då väljer man så klart längsta och krokigaste vägen mellan två punkter.  En bensträckare hanns med då jag funderade på vidare färd.  I Rio Gordo missade jag ett vägskäl...   ...och hamnade på ett fik. Blev en espresso.  Mäktiga Sierra Nevada syns på väldigt långt håll.  Passade på att kolla en grusväg som jag inte visste säkert vart den ledde. Blev bra. Nu vet jag var man kan Gena.  Högt, ensamt och igenmurat.  Kan löna sig gå ett varv ibland.  Tog mig in och gick i trappor.  Nyfiken i en strut... Flygarappen sa 855 m över havet vid den blå punkten.  Skaplig utsikt på fler ställen. Ja åsså klart väder förstås. Hemma igen hade de blitt 30 mil. Snittfarten är bara beräknad när jag kört. Likaså tiden. Resten va lite raster.  Avslutar med Idolkväll.  Fast inte riktigt. Ungefär varannan kväll blir det

Brittmarie har klätt upp sig. Hon har bjudit in till invigningsfest.  Hon har fixat i köket halva förmiddagen. Jag har bara burit lite ved...  å fixat med Förbundet såklart. Hon är mycket gladare än vad fotot visar 😁 På andra sidan dalen håller ”Big” Antonio (alltså inte våran Antonio) på att klä in sina mangoplantor inför vintern. Drygt hälften gjort. Inte mycke ogräs i den slänten. Men så odlar han förmodligen inte ekologiskt heller. Men man vet ju aldrig.  Vi har gjort likadant. Men här snackar vi ekologiskt! Sen blidde det invigningsfest... Ola å Titti.  Eije skulle hem å kolla på hockey. Vi tog en promenad å hamnade på puben. Där jobbar trevliga Caren från Sydafrika. Bara ett par holländska gäster åsså den engelske kocken. Så mycket för den spanskan.  Blev ett par rediga Shweppes.  Jorå. Vi gick hem åxå.  Och njöt av solnedgången.  Jättefin måne ikväll.  Avslutar med ett foto från svunna tider som jag inte sett tidigare ...eller glömt. Snål inner tror jag.  I morgon är det FREEED

Britta fick vänta lite på att göra sin obligatoriska runda i morse. Hon skulle nämligen ha med mej. Och det var helt frivilligt från min sida.  Stora trädet uppe hos ”Antonio vid Caracoles” som hade blåst av för några år sen hade nu vält.  Solen stod högre än den brukar när hon stannar till här på morgnarna.  Inte mycket till rotsystem kvar här. Hade väl ruttnat. Bara ett hål för Sara att undersöka.  Nu fortsätter vi vägen ner mot vattenmätarna. Restaurang Caracoles i bakgrunden.  Sara alltid lika ivrig när vi öppnar luckan för våra mätare. Hon har sett en ödla där nere en gång. Det glömmer hon nog aldrig.  Bakvägen tillbaka visar tydligt att vi vid den här årstiden får vänta till halv elva innan solen träffar vår casa.  Gillar man jordgubbar så kan ett jordgubbsträd vara en praktisk lösning.  Så här ser bären ut. Smakar åt det hållet men inte riktigt lika.  En del av våra grannar gillar ordning och reda. Medans andra inte alls bryr sig. Överst bor Kevin. Där nere bor Sergio.  Dags fö