Ola´s Mobilblogg

Summeringen av detta år blir absolut glädjen och behållningen av vårt husinköp i Spanien. Ett utav några av de bättre besluten jag varit med att fatta i mitt liv.  Just nu sitter vi strax före tre på Nyårsaftonens eftermiddag och njuter efter en dag med trädgårdsaktiviteter. Vi hade lovat oss själva att plantera de växter Brittmarie stulit här o där samt fixa till ett automatiskt bevattningssystem. Nu är det gjort. Återstår att plocka in lite torr ved till kvällens mys som ju ska vara lite längre än vanligt.  Himlen är klarblå. Inte ens några streck efter flygplan så långt ögat når. Tom hundarna är tysta. En tupp som gal väldigt långt bort är allt jag hör.  Detta är absolut vårt paradis. Känner oss otroligt lyckligt lottade som får uppleva denna förmån.  Vi har verkligen ett 2015 att se fram emot.  Mera tävlande med våra Sukkor har vi lovat varandra då vi tycker det ger oss så mycket tillbaka i form av glädje, spänning, action, tävlingsnerv och umgänge.  Vi ska även åka lite mer SukkaC

Jo denna lördag tar vi det lugnt. Bortsett från att jag suttit inne och skrivit o eldat i kaminen.  Brittmarie har bara behövt samla ved och burit hem. Förstår inte varför hon e trött. 

Fredan är vardag här nere så vi tog en sväng i gymmet Ordentligt trötta efter tre timmars hårdkörning så blev resultatet bra på fler än ett sätt. 

Idag passade Ola på att klippa ner en del av häcken riktigt ordentligt. Det förde det goda med sig att vi fick tre rejäla lådor med pinnved och att Brittmarie kom åt att rensa upp runt plantorna. 

En MC tur med BEBen idag. Nyfikenheten betalade sig. Att ta in på en liten, liten vindlande väg, som turligt nog var asfaltsbelagd, och bara köra för att se vart den leder betalar sig oftast. Idag blev vi belönade med en sanslös utsikt. Som om inte turen i sig själv var nog. 

...blev det när Källarna hade lämnat oss. Blev en riktig softarsöndag.  Blir bara så grymt imponerad av Brittmaries "starters". Vad de är?  Fråga inte mej!  Jag bara äter o njuter.  :)

I Fredags tog vi med fam Käll till marknaden i Almunécar. Naturligtvis med stopp hos Gun-Britt via Fikontorget. Hos henne fick vi inviga ett sånt där grisben som kan stå framme nästan hur länge som helst. 

Vaddå? Saknar julmaten?? Skulle inte tro det. 

Är det något vi har lätt att bjuda på så är det slående utsikt.  Den här gången vännerna Sören och Helene Käll. 

Detta var årets investering i vår Casa.  Jösses vilken mysfaktor. Nu är det inga sysselsättningsproblem längre. Nu gäller det att samla ved så fort vi är ute och promenerar. 

Här bjuds det oftast på riktiga överraskningar. Lika spännande varje gång. Den här kvällen blev det Johnny Johanssons favvo, ugnsstek falukorv. Men med mos gjort av Patata Vitelotte. Plugg alltså fast färgen var violett... Smaka precis som de skulle.  :)

Nu har vi ju lämnat husbilen hemma men... En sak garanterar jag er. Aldrig att jag kör in i ett så'nt ghetto som detta i Salubrena. Fattar inte för en sekund varför så kallade "fricampare" vill stå kofångare mot kofångare så här. Vari ligger friheten?

...på shorts. Men tillräckligt varmt för att Nisse blir utslagen. Han dricker ju tyvärr inte pilsner. 

På hemvägen upp från Torrox så svängde vi av upp mot den omtalade platsen Lizar, strax ovanför Frigiliana. Väl där var det bara den fantastiska utsikten som imponerade. Resten kom vi ej åt.  "Nya" Frigiliana mot söder.  Och så pärlan. Gamla Frigiliana strax ovanför. 

Lite mulet idag. Det betydde en tiomilatur upp i bergen med vår mc (BEBen). Vädret klarnade upp så vi kunde intaga en grymt god paellamiddag på en halvtom strandrestaurang. 

December är numera den månad vi nog ser mest fram emot. Det beror ju på att vi sparat vår semester tills nu för att kunna njuta fullt av vårt Casa Briola. Långt från kyla, regn, blåst, snöblask ....och ARBETE!!

Den här helgen blev mer än bra.  Kanonväder. Kanonställe.  Helt ensamma. 24 gradigt vatten o mest bara sol. Vi har gjort ingenting förutom ätit, sovit, åkt gummibåt o upptäckt massor av mysiga ställen. Å så lite MC med BEBen förståss.  Livet kan inte bli mycket bättre än så här. Allvarligt alltså!!

Det blev tyvärr inget deltagande i år pga att jag inte har någon bil körklar. Vi agerade istöllet åskådare på första parkett med påföljd att vi träffade en mängd vänner. Trevligt så det förslog. 

Midsommaraftonen (å lite dagen efter) tillbringades hos familjen Sollenfeldt i Deras Casa. Trevligt värre med celebert besök av diverse Sukkakungar blev det. 

Så har då vår älskade fina husbil Pia hittat sina nya ägare. Här lämnar hon Örebro mot nya mål.  Vi hoppas av hela våra hjärtan arr hon kan bjuda på lika mycket nöje o äventyr som hon gjort för oss.  Hej då o tack för allt. 

Kan vara kul att bli lite filosofisk ibland och vilja dela med sig av något bra.  Ett av de absolut bästa beslut jag tagit var när jag lämnade min lägenhet, sålde alla pryttlar som man trodde var så viktiga och skaffade mej husbilen.  Har man inte alltför stora krav eller att omständigheterna kräver det så går det ju alldeles förträffligt att leva så här.  Hela denna helg har vi farit runt på uppdrag i rallysporten men ändå kunnat vara "hemma" på kvällarna.  Just nu sitter vi vid en liten sjö utanför Vrigstad o tänker sova där i natt.  Igår kväll efter att South Swedish Rally var avslutat så tillbringade vi kvällen med goda vänner på Tingsryds camping.  Men man behöver inte vara smålänning för o tycka att 190kr är i saftigaste laget för att parkera utanför över natten. När så kylan o tröttheten tog överhanden så valde vi istället att rulla bort till Urshultsjönoch övernatta där på vårt sedvanliga "fricamparsätt". Tänk så enormt enkelt.  Är oerhört tacksam att jag fu

Vi hade tydligen en himla tur med vädret när vi for till Spanien. Här hemma var det ju bara rusk när vi hade det fint. Och nu när vi kom hem igen så verkade vi ha med oss våren. Förra helgen blev en njutarhelg i Kilsbergen.  Men denn. Skulle ägnas åt arbete i verkstan. Då fick det bli Camping på gården... Trevligt avbrott var att vi blev utbjudna till Casa Sollenfelt i Mellsa. 

Måste erkänna att det denna gång var extra tungt att lämna Casa Briola. Både jag o Brittmarie har blivit väldigt fästa vid vårt lilla paradis och känner verkligen att vi gjort rätt val. Det räcker för oss. Nu önskar vi bara vi kan spendera så mycket tid som är möjligt här.  Inte blev saknaden mindre av det väder vi möttes av när vi kom hem. Förhoppningsvis kommer sommaren tillbaka vid nästa försök. En sak är säker. Vi hade enorm tur som for ner till Spain när vi gjorde. 

Kul planerat besök av Brittmaries dotter Miranda som kom nerdimpandes från London samtidigt som hennes (Brittmaries) son Bernhard med fru Mia kom från Jönköping. Fullt hus alltså. Extra kul att få bjuda på ett alldeles fantastiskt väder. Vi bor ju långt från både "Tivolit" (jag kallar allt tingeltangel nere vid städernas beacher för det) o ev. discon o barer. Glädjande är att de tycker det är helt ok ändå.  Nu är det ara Brittmaries Tilde o min Ingela o Stefan kvar att bjuda hit. ...åsså ett gäng barnbarn förståss. 

En länge efterlängtad händelse var att få åka ner till vårt Casa BriOla för att se hur det är där så här på vårkanten mellan April o Maj. Tiden fanns ej ...men vi gjorde det ändå. Det sägs ju att man lever bara en gång. Nu när man börjar leva en bra bit in på den andra halvan av tumstocken så blir nog sådana tankar mer påtagliga.  Kan väl säga att tidpunkten inte kunde blivit lämpligare med tanke på att vi lämnade ett jättefint Sverigeväder efter påsken just ett par dagar innan snön kom tillbaka.  Här nere är det absolut perfekt underbart behsgligt väder med ca 16 grader på nätterna o runt 8-10 grader mer på dagarna i skuggan. Att det växer bra härnere har vi nu flörstått. Hela grusgården var grön. Något som Brittmarie med glädje fixade på ett par dagar medan jag tog mej an poolen. 

Det har varit 100 km/tim typ den senaste tiden. Men Lör- och Söndagen under påskhelgen tog vi i allafall oss ledigt o drog upp till kilsbergen. Tur med vädret gjorde att vi kunde känna oss jättenöjda. 

För dryga veckan sedan var det 14 grader varmt...

Redan på Torsdagskvällen åkte jag upp till Stockholm för att sova hos Walter o Inger. På fredagsmorgonen startade så ett marstonmöte med RU som varade till sen söndag eftermiddag med uppehåll för mat och sömn. Nu totalt utpumpad. Lite som luften gått ur mig. Känns som den illa beryktade "väggen". Så nu gäller det att släppa på gasen. 

Trots att Brittmarie var helsänkt av influensa och hade legat hela veckan så kravlade hon sig upp ur sängen och körde de tjugo milen till mej i Örebro. Jag som skulld vara så där lagom social då jag bestämt mej för att tillbringa hela lördan i verkstan och som omväxling pyssla med rallybilen. Sollet hade tagit sig tid att hjälpa mej denna Lördag och då ville jag naturligtvis vara med själv. Söndagen vek vi för oss själva och tog vår älskade husbil på en kort tur upp till vårt favvoställe i Kilsbergen. Balsam för själen. 

Känns lite tungt att vara tillbaka efter en skön vecka med underbara vänner nere i vårt kära Casa BriOla. Men det underlättar när man blir hämtad vid flyget, får träffa Nisse pch blir bjudna på mandelpotatismos och baconlindade älgfärsbiffar hos Walter o Inger.  Jag förstår varför Nisse trivs så bra här. 

Gjorde dn liten udda grej idag genom att åka upp till Rally Swedens SS 9 Fredriksberg och köra den från starten. Redan några Norska? Militärtält uppslagna. Dagen innan rallyt passerar här.  Jag hittade platsen en mycket omtänksam person plogat upl åt mig med min husbil. Perfekt!!  3 meter till Sträckan och jag kan sitta inne o kolla. Ingen trängsel. Men i mofgon ska jag gå bort till min utvalda sten och titta när de kommer någon minut efter halv tio. Så himla annorlunda att vara sö här ensam mitt ute i vargmarken. Ska bli en mycket bra Fredag. 

Inte mycket tid över att meka Sukka (Suzuki) men i går kväll blev det ett par timmar när Stig-Åke och Johnny dök upp. S-Å tryckte bussningar ur gamla bärarmar o Johnny måla lite spindlar o nav. Mycket roligare i verkstan när man är några stycken. 

De här blev en helt annorlunda Fredag.  Vi har varit på min gode vän och gamle Co-driver Hansjöran Ericsons begravning. Cancerjävulen slog klorna i honom för ca ett år sen och han har envist fört en tapper kamp mot sin överman. Det är oerhört svårt att sätta sig in i hur otroligt tufft det måste vara att gå mot det oundvikliga. Och då talar jag även om hela hans familj och närmaste. Jag hade förmånen att hinna hem från vår Spaniensemester och besöka honom innan det var slut. Det vill jag tacka hans fru Carina för. Det betydde väldigt mycket för mej.  Viktiga saker om livet blir så påtagliga vid sådana här tillfällen. Speciellt vid begravningsakten. Känslan i kroppen efter att ha gråtit är bekant och skön men faktiskt ganska ovanlig vad gäller oss. Vi gråter ju inte i onödan. Men nu var det oundvikligt. En sak som Brittmarie och jag är väldigt tacksamma för är att det var just Hansjöran och Carina som väckte vårt intresse för ett eget boende i Spanien. De hade en dröm som brutalt gick i

..hade det i lördags gått sedan jag första gången träffade denna fantastiska kvinna o hennes goa hund.  Jag hoppas innerligt att det minst är bara första dredjedelen avverkade på vårt gemensamma liv. Du är bäst Brittmarie !!

Efter att ha kört 290 mil nonstop på 35 timmar så tog vi en rejäl sovpaus i bilen i Danmark. Men det ska villigt erkännas att hsde inte ett generöst frukostbord väntat hos familjen Almqvist så hade vi nog gnetat vidare hemåt i natten. I så fall hade man nog kunnat varit hemma inom två dygn.  Men vad är något slags rekord värt mot en frukost med goda vänner!!? TACK Anita o Bengt!

...tvåhundra mil och var inne i Tyskland! Förarbyte vid första Tyska rastplatsen. Då hade vi kört exakt 24 tim. 

Ni vet hur en motorvägsavfart brukar se ut. Några hundra meter på vägrenen o sen kommer kurvan. Denna uppbromsning skedde i en skymd högerkurva o där man trodde avfartskurvan skulle komma var det tjugofem meter till pumparna på BP-macken. Sen stod man o tanka fyra meter från billarna som for förbi...

Ni vet hur en motorvägsavfart brukar se ut. Några hundra meter på vägrenen o sen kommer kurvan. Denna uppbromsning skedde i en skymd högerkurva o där man trodde avfartskurvan skulle komma var det tjugofem meter till pumparna på BP-macken. Sen stod man o tanka fyra meter från billarna som for förbi...

Denna Fredagsmorgon var första gången jag gick upp före 8. Nu startar hemresan o de e redan ljust ute. Efter vad vi förstått hsr vi sluppit en månad med gråmörker och regn. Vi känner tacksamhet. 

Vädret skulle bli lite sisådär i slutet av veckan. Sisådär visade sig vara riktigt fint.  Måste faktiskt erkänna att det känns riktigt tungt att lämna denna plats nu. Men det positiva är väl att de är bättre än om vi skulle känna glädje av att få åka härifrån.  Nu har vi lastat för hemfärd o stuvat undan uteprylarna. ...men, vi stannar en natt till! Istället för att ge oss iväg mitt på Torsdagen blir det tidigt Freda morgon. Håll med om att det är mycket smartare starta utsövda tidigt en morgon om man ska sträckköra 370 mil. 

Undrar om denna flygkapten glömde nåt? Inte varje dag man ser så'nt här.

Sista måndagen denna semester. Skjutsat in Bm till Torrox där hon får sin massage. Sitter nedanför vid stranden o väntar. Underbart väder m absolut blå himmel, lugnt hav och säkert över 20 grader nu på morgonen. Här nere har vi stått många gånger under åren med vår husbil. Skulle det bli så här tjockt som idag skulle vi säkert dra. Det är nu risken ökar att bli bortkörd när man fricampar.

De har kanske varit lite för lite av detta. Men idag var det grått ute o då passade vi på. 

Nu har Johnny o Hillevi ställt kosan hemåt. Det fina vädret och traditionen gjorde att vi passar på ta os en tur med BEBen. Efter några härliga mil på Spanska vindlande bergsvägar tar vi en liten vätskepaus vid en liten bykrog uppe i bergen.  Brittmarie blev faktiskt lite tänd på den andra lilla röda...