Ola´s Mobilblogg

I Lördags hade vi årsmöte i 1300 RalluCup hos OMSE i Nynäshamn.  Kan väl säga att det just nu inte på något sätt är lugnare som pensionär. Nya ägaren Martin och hans sambo Malin behöver all info de kan få. Mycket som ska ändras. Både praktiskt men också i den digitaliserade världen. Så tillsammans med nytt förtroende som ordförande i cupen så har det accelererat rejält. Men visst kan man hålla fullt en stund till. Även om mållinjen är passerad. Tids nog ska jag släppa gasen och cruisa.  Tror faktiskt det är värre för Bm i hennes arbetssituation. Men hon ser ju åxå ljuset i tunneln. Snart går hon med i min klubb.  😊

Ja, så skulle jag som gammal rallyförare nog kalla det.  En extremt viktig dag eller kanske hela weekenden inklusive denna Fredag den 19:e November 2016.  Idag har jag gått i mål på livets längsta och viktigaste Specialsträcka. Nämligen Arbetslivssträckan. Jag började som femtonårigt mopedbud på Holm's partiaffär i Uddevalla. Det är 54 år sedan. Sen var det lite avbrott för lite skolgång i Stenungssund innan jag hamnade som lastmaskinist i Mellringe grustag, Örebro som sjuttonåring. Bara 52 år sedan. Direkt efter lumpen så köpte jag min första lastbil och började som egen åkare köra betong till miljonprogrammens byggen. Det hann bli två bilar till innan rallysporten tog över på heltid precis i början på -80 talet. 36 år bakåt i tiden var det, men tävlandet började några år tidigare. Tacksam för allt jag fick uppleva under den tiden.  Precis i början på nittiotalet tog det roliga slut och mitt liv med BlästerMäster startade. Det har varit en lång och kämpig resa där jag lyckades ta

Ytterligare en vecka har gått i kalla Sverige. Mot alla odds så har vi haft fullt med jobb på BlästerMäster. Bara att vara tacksam så här på upploppet av ett långt arbetsliv.  Brittmarie anlände Berglunda i Fredags kväll. Lördagen ägnades åt att skifta däck på ett antal fordon till dem av lämpligare typ. Lördagen var riktigt fin så vi beslöt att dra till vårt favvoställe vid den lilla sjön uppe i Kilsbergen.  Rätt val var det. Blev en skön promenad på eftermiddagen och en fin kväll. Tacksamma är vi att vi valt detta husbilsliv här hemma.  Söndagen var grå. Passade utmärkt då vi kunde röja lite hemma på kontoret och bereda plats för kommande nya krafter. Känns väldigt positivt. 

Redan har en vecka gått sedan vi satt i bilen och rullade genom Frankrike. Chocken med kylan har inte gått över. Snarare förvärrats med ständiga minusgrader. Mina tappra blästerkrigare Micke o Cassie kämpar oförtrutet på trots minusgrader och att vatten och tryckluft definitivt inte trivs då. Fantastiska medarbetare.  Här ser ni en gubbe -lite brun e ja allt- som inte blir ompysslad av sin luvs codriver denna helg. För vanskligt åka bil för henne denna helg och mycket att ta ifatt gjorde att vi beslutade göra ett stort och ovanligt undantag att inte träffas denna helg. Får se om jag överlever.  Beträffande (för oss) livsavgörande, eller rättare sagt livspåverkande beslut så vill jag notera i denna dagbok att Bm Måndagen den sista Oktober sade upp sig från sitt arbete. Inget revolutionerande, då redan 14 av 19 anställda gjort det den senaste tiden. Varför? Ja... det borde man nog fråga chefernas chefer om.  Och BlästerMästers överlåtandeprocess fortsätter. Känns väldigt positivt och ins

Just nu snöar det utanför husbilen här i Örebro. Men i Söndags när vi anlände Sverige så var det faktiskt väldigt vackert höstväder.  Morgonen på båten såg lovande ut.  Riktigt roligt att kunna passa på att hälsa på Peder o Lucia som just fått tillökning i familjen av lilla Saya. Verkligen lägligt. Men allvaret väntade. Visiten blev för kort men vi behövde hem båda två till allvaret.  Bara att säga hej då till stolt far o ställa siktet på Jönköping. Där skulle Bm tippas av utan åthävor o jag dra vidare mot Örebro.  Faktum är att vi båda befinner oss i livsavgörande situationer just nu. Inte av överlevnadskaraktär men det som händer just nu kommer innebära väldigt stora förändringar. Vi har det jättebra men tror nu det kommer bli ännu bättre.  Bm har beslutat sig för att förändra sin arbetssituation radikalt. Det har jag med. Just nu inleds processen med att låta en annan yngre driftig förmåga att ta över verksamheten i BlästerMäster. Dax att bli pensionär på riktigt. 

Jaha, så kom då det oundvikliga. Dax att bära in möblerna och täcka över poolen. Nu väntar de 370 milen på att tillryggaläggas.  Så tidigt i morse var det bara att ställa ut sista måltiden (för denna gången) till Bosse innan vi gav oss iväg. Vårt älskade Friggi säger vi hejdå till.  När detta skrivs har vi åkt exakt i 18 timmar och hela tiden hållit hastighetsbegränsningarna, trots det har vi hunnit att avverka 185mil och kommer att vara i Tyskland innan den här fredagen är slut.  Att behöva stanna och ta fikapaus mellan Jönköping och Vadstena känns just nu väldigt avlägset. Bara rulla på i lagom takt är oftast mycket effektivare än att köra fort och stanna ofta.