Ola´s Mobilblogg

Troligen lite varmare än i Åhus, men ändå. Brittmarie är en tuff brud som inte räds mycket. Sämre då med gubbarna. 15-16 grader. ...näe, där går gränsen. GOTT NYTT alla blogläsare!

Idag den 30e så gick den sista medhavda sillen (med presentnubbe från Malmö) åt. Dumt att ta med sig hem till Sverige igen. Faktiskt lite svalare vind från havet idag men absolut klart och soligt. Börjar känna oss ovilliga att åka hem. Alla verkar ju klara sig väldigt bra utan oss.

Grillning är förbjuden på campingar i Spanien. Men vi bor ju aldrig på Camping... så här ska det grillas karré. Idag har jag skjutsat Brittmarie 7 mil tillbaka till ett av hennes favoritställen Nijar. Därifrån och och rakt norrut mot inlandet går en väg... Om vi säger att vägen till Nijar var min transport. Så var vägen därifrån sjukt frän. Det blev nästan 20 mil när vi var tillbaka igen. Nyårsmiddagen är bokad på den lokala restaurangen. Fortfarande känner vi oss väldigt lyckligt lottade. Idag firar vi även att Bm uppfyllt en ungdomstdröm genom att på distans ha köpt sin första Cab! Inte var dag man avslutar kommunikation med bilförsäljaren med ordet "kram". Imorgon blir det soltime!!

...till vårt favvoställe 2, Villaricos. Här blir det nog nyårsfirande om vi får ordning på lyset till släpet. Den jäkla "trailermodulen" dök aldrig upp i Almunecar trots 2 veckors postgång. Nu väntar vi på att modul nr 2 ska landa nånstans vid Torrevieja innan nyår. Annars blir det att börja dra hemåt på endast dagtid. Men vaddå. Ett år åkte vi hem utan startmotor. Ett annat pajade generatorn. Problem är inget annat än uppgifter som ska lösas.

Igår bodde det inget mc- åkande då det var alldeles för molnigt uppe i bergen för vår planerade tur. Idag är det återigen helblått. Nu tillbaka till havet där vi ska göra ett undantag o käka god lunch på en av de få öppna restaurangerna. Bm vill ju ha sina calamares o jag min kalvfilé. Blir svårt komma upp i 9000 mil under denna semester. 80 mil kvar av de 240 som hade åtgått. Men vad gör det när nästan varenda kilometer är lika med aktiv motorcykelåkning! Hemma har ni ju bara skitväder så varför ska vi längta dit? Det blir väl till 2012 isåfall...

Hört det har blåst hemmavid. Här brusar det på sådär lagom så vindsnurran får fart. Annandag Jul. Inte många knop. Ledig i morron me liksom. +20.

...på en juldag. Pga klottret så kände vi oss inte riktigt bekväma vid Playa Granada. Ingen ko på isen. Vi hade redan hittat ett nytt ställe tack vare våra mc-turer. Där har vi tillbringat hela dagen med att göra INGENTING (förutom en halvtimme vi gnugga bort klottret). En eftermiddagspromenad hann vi dock med, där vi blev uttittade av de inneboende på campingen vi står granne med. De står inne bland träden för 300 kr dygnet o vi står ute i solen gratis.... Nu har solen just gått ner o vi har avslutat vår 4-rätters middag med bl.a. Grillad ananas. Att säga att vi är nöjda med livet är mer en under- än överdrift.

Inte undra på att förbipasserande glodde. Någon hade fått för sig att klottra på vårt hus under julaftonsnatten. En gissning från mej är att denne ungdom var sponsrad av den intilliggande campingen. Turligt så gick det enkelt att ta bort, så ingen skada skedd. Men det räckte för att vi skulle flytta. Nu bor vi mycket bättre och mer avskilt på en nerlagd camping. Bara 12 m från sjön den här gången.

Idag var det rena julafton. Våran traditionella mc-tur tog oss på extremt krokig och smal bergsväg (utan räcken) upp till den lilla byn Polopos. Med snittfarter runt 30-40 km/Tim så kommer man inte långt på en timme. Men öm i baken blir man. Därför var det skönt kunna konstatera att man hade öppet på den lilla baren i byn. Det blev en kall pilsner o ett glas vitt hemgjort vin med tillhörande tapas (tilltugg). Den här gången i form av ett bröd med en ostbit och ett gäng gröna oliver. Sedan 2 koppar kaffe. Alltsammans gick på 5 EUR! När vi satt där kom en man gående med en mula som han band fast vid baren på äkta Cowboyvis. Snacka om pittoreskt. Ha det fint alla ni därhemma som gluttar på oss då o då!

Dan före dan....

Efter en lugn vecka uppe i bergen ovanför Nerja tog längtan till havet över igen. Tyvärr så behandlas vi husbilsåkare som spetälska ner mot stränderna vid havet. Jag kan förstå det kan bli problematiskt på somrarna under högsäsong. Men nu!? Jättemycket(?) mindre med husbilar nu härnere än för två, tre år sen. Varför inte vara lite mer tillmötesgående, åtminstone under lågsäsong. Vi har ju hittills under våra resor härnere aldrig (förutom en nyår hos vänner) bott på någon Camping. Vi har ej heller någonsin blivit bortmotade. Kanske beroende på att vi alltid varit noga med (på metern när) var och hur vi står. Att göra sig så liten som möjligt och inte ställa sig störande är mitt tips. Dags önska er alla en GOD JUL! I morron ere ju Julafton. Och DÅ ska vi såklart åka motorcykel!

Från kullen jämte vår husbilsparkering Nordväst om Frigiliana ser man byn och även ända ner till Nerja och havet. Det är så lugnt och tyst häruppe att min tinnitus är det som stör mest. Okej, några hundskall från kullarna runtomkring och en o annan förbipasserande bil lägger vi märke till om vi vill. Här stannar vi nog någon dag till i våra försök att varva ner. Tyvärr har det varit lite för mycket arbete med SuzukiCupen så här på distans men andra därhemma har ku även sina jobb att sköta. Händelsen med den lilla hunden Carlos har tagit oss hårt men tonar säkert ut så småningom. En del tycker nog det är lite löjligt men då har de aldrig engagerat sig på riktigt i ett hjälplöst litet djur. Nog om detta. Nu väntar vi bara att vår "trailermodul" ska anlända med posten till Almunecar, så drar vi norrut igen till trakterna runt Villaricos där vädret ser ut att passa oss till Jul.

Inte precis julstämning här. En runda på BEBen med obligatorisk fikapaus o sen en flaska Cava o massor av tapas vid hemkomsten. Klockan kvart i 4. Hemma äre mörkt nu. Här sitter vi kvar ute nån timma till.

För att försöka få Carlos ur tankarna så tog vi en mc-tur bort till Nerja, Torrox o Frigiliana i eftermiddags. Nere mot havet har det blivit ogästvänligare med mer förbudsskyltar för oss husbilsåkare. Hur puckad får man bli!! Nu går snacket bland husbilsåkarna att åka till Portugal istället. När vi kom hem efter elvamilarundan hade våra grannar engagerat sig tack vare Carlos oerhörda hängivenhet till mej. Någon hade faktiskt sett honom passera där vi stod med den unge mannen som höll honom i kort lina. En granne följde efter och såg var han blev inlåst i ett skjul och sen en låst grind innan han försvann ikväll kvart i 4 strax innan vi kom tillbaka. Vi gick själva bort för att se var det var. Brittmarie ville gå in över grinden, men jag sa nej. Ägaren har naturligtvis lagen på sin sida. Synen på djur här är ju inte riktigt samma som hemma. För ett par år sen var det helt ok att hänga hundar.... NU I DENNA STUND när jag sitter här och skriver detta så knackar det på husbilsdörren. De

Idag efter två långpromenader så hittade en uppjagad ung man på moped sin förlorade hund. Det var ingen tvekan de hörde tillsammans. Bruno, alias Carlos kröp, fram till honom. När han senare var lös kom han direkt till mej utan att jag kallade på honom. Kan väl villigt erkänna att jag mår skit nu efter att vi lämnat honom se honom verkligen krypa för sin husse. Särskilt förbannar jag mig själv för orden jag sa igår kväll när han nyduschad kröp upp i mitt knä: "Du ska aldrig behöva vara rädd igen". Tur att hundar inte förstår exakt vad man säger. Hur kan man vara så aningslös!!??

Huvudbry fick vi i onsdags då Ola i Nisse på en promenad bland odlingarna mötte en fransk bulldog som var mager, skitig och hundbiten. Han var definitivt på drift och följde med oss hem. Sen vek han inte från min sida trots långa promenader till grannbyarna för besök i butiker och barer för att hitta ägaren. Hela dagen gick åt till detta utan framgång. På kvällen besöktes veterinären som konstaterade att "Carlos" saknade chip och alltså ID. Något halsband hade han inte heller. Att gå till polisen avråddes bestämt. Tel. nr är lämnat till veterinär samt en medlem i "franska bulldogsklubben". Efter dusch av nykomlingen fick han sova i Nisses säng. De kommer jättebra överens. Får se vad som händer idag.

I tisdags gjorde vi en långtur med BEBen upp till Trevelez nedanför Sierra Nevada. Nog är jag rätt så orädd av mig men här är man inte kaxig med 100 meters stup på utsidan, ofta utan räcken. Husbil ÅKER jag bara men med motorcykeln på dessa vägar måste man KÖRA med koncentration som på en SpecialSträcka. Är den 17 mil så är det skönt komma hem och pusta ut. Helt sjukt vilka intryck en sån tur gör på en. Storslagenheten, naturen, vädret, den superkrokiga vägen, byarna, caféerna..... På fotot en damm som var nybyggd när vi var här för tre år sen. Man sa det skulle ta fem år att fylla den. Nu redan full. I bakgrunden snön på Sierra Nevada.

Idag bidde inget gjort förutom att jaga en "trailer modul" till husbilen. En sån där liten cigarettpaketstor mojäng som hanterar all belysning på släpet. Den gamla börja lukta illa o gav upp så vi behöver en ny. Inte lätt i detta land där man lätt slår ut med händerna. Det fick bli min Tyske kompis Johann som får fixa fram en o skicka till mej på något vänster. Jodå, det blev en 15 mil på BEBen på superkrokiga vägar utan räcken. Blir mörkt fort härnere men ack så vackert vid solnedgången.

...i Salubrena. Efter en lång och händelserik Söndag med både sorg och glädje är det skönt att bara få slappa o njuta av det fantastiska vädret. Verkar som turen verkligen följer oss. Vi känner oss oerhört privilegierade. Idag bara långpromenad ...med belöning, men i morron blir det en tur uppe i bergen med BEBen.

Igår kväll fick vi det sorgliga beskedet att våran vän och uppfinnare av Haldexdiffen, Sigvard Johansson, hastigt gick bort i torsdags morse. Vi är på vår semesterresa i Spanien faktiskt på väg just till familjen Johansson med lite julgrejor de inte kunde ta med på flyget. Redan idag vid middagstiden kremerades Sigge. Så nu ska vi åka hem till hans sörjande fru Gunbritt och se om vi kan vara till någon hjälp.

Bidde en 15milarunda idag på grymma mc-vägar. Perfekt med solsken o lite svalkande luft. Nu ett par Tortillaś o lite vätska innan hemfärd. Så härligt se Brittmarie o Nisse njuta tillsammans!

Hittade en ostörd hörna direkt vid beachen 30 m från stranden. Här kommer vi nog att stanna ett tag. Faktiskt lite ovant höra vågskvalp hela tiden. Idag blev det en 10-milarunda på BEBen uppe bland byar det absolut inte går att köra husbil i. Lyckostar? Jorå!

Idag tvätt av ekipaget o sen förflyttning 2,5 mil till ett tidigare bekant toppenställe. Den stoora ytan om 4-5 fotbollsplaner var inget salsgolv längre, utan uppharvad av någon anledning. Gjorde emellertid inte oss något då vi föredrar att stå vid beachen. Bästa med byn är att den ännu ej är turisttillvänd.

Brittmarie tog med posten hemifrån. Bl.a. den här... Roligare saker har man ju blivit påmind om.

2:a advent o en liten glögg me pepperkakor. Titta noga så ser ni oss. Midsommarväder me sol, h20 plus, lagom vind, vågors brus, 17-18 i vattnet. Vi ska nog överleva. Toknjuter är bästa beskrivningen.

Efter nära 100 mil på inte alltid närmaste eller rättaste vägen från Barcelona har vi nu nått ett av delmålen Aguila några mil söder Catagena. Här blir vi nog ståendes några dar (om inte polisen motar bort oss).

..med alla ombord blir dryga 20 mil söder om Barcelona nere vid sjön mellan Vinaròs o Benicarló. 40,44524•N 0,45594•E. Sådär en 250 mil hemifrån. NU...ska det varvas ner. Trevlig helg på er därhemma! Kan trösta er med att det är kolmörkt vid 18.

Blev nonstopkörning (nästan) 156 mil till Barcelonas flygplats för att hämta Bm. Nu har vi 30 sköna dagar framför oss.