Ola´s Mobilblogg

Allting (nästan) har en ände. Så också vår vistelse här nere i värmen. Vi har fått uppleva både vinter och vår här. Känns som otroligt turligt med tanke på vädret hemma i Sverige. Hemma förresten?? Ja det är faktiskt lite tveksamt. Men vi har ju mycket spännande och roligt att se fram emot även i Sverige.  Tillbaka till vår Casa. Här var det bara 14 grader i poolen när vi kom tillbaka i slutet på Mars. Nu är det 23. Precis när det börjar bli drägligt för en badkruka som mej att hoppa i.    Flyga utan vingar går dåligt. Men landningen var helt ok.  Detta o mycket annat tar vi med oss nu när vi lämnar detta för den här gången. Det verkligt positiva är ju att alltsammans finns kvar och väntar på oss till nästa gång.  Faktum är att det just idag råkar vara grått med lite regnskurar. Det gör det ju lättare att lämna. Nu hoppas vi på maximal tur så att den riktiga sommaren kommer hemma i Sverige.  Byebye Casa BriOla. 

Vi har nämnt det en hel del. Och ni vet hur larviga vi varit med älskade Nisse Men faktum kvarstår. Om någon gett oss en present för tie tusen kronor så vore det ju helt sjukt mycket. Men den här lilla hunden som vi bara fått överta helt gratis  är ju nåt helt annat. Ett liv som ger oss så grymt mycket glädje och engagemang. OBETALBART!!  

...men sant.  Det är så fruktansvärt många olika saker. Helt skilda från varandra. Som vi uppskattar något alldeles sjukt mycket.  Tystnaden t.ex.  Här finns ingen väg med någon som helst genomfartstrafik. Vi bor i en Campo vid vägs ände. Det enda som hörs på kvällen är gtodorna som kväker i grannens vattenreservoir en halv kilometer härifrån. På morgonen är det fåglarna. Finns inga pengar i världen för oss som kan höja vår livskvalitet mer. Så visst är vi priviligierade. ...och kanske, kanske förtjänar vi det. 

...har kommit på besök en vecka. Bekymmerslösa och enkla Londonbor som åxå tycker Casa BriOla är verklig avkoppling.    Igår blev vi bjudna på en underbar middag inne i Frigiliana.  Idag bjöd vi tillbaka uppe i Achebuchal.   Plus lite flygning för mej och Tanos uppe i Granada medans damerna shoppade loss i Torrox o Nerja. Kanondag mao. 

...på vad jag skrev i förra bloggen fick vi denna vecka av vänner som varit på besök några dagar sen i söndags.  "Vi läser vad Du skriver men Du måste förstå att ingen som inte varit här kan nånsin förstå vad det innebär av livskvalitet att leva här" var förklaringen jag fick.  Då är det väl så.  Därför är det nog oklokt att tjata om detta något mer då ni ändå inte kommer att förstå. Bara så svårt att inte dela ned sig av det bästa man har.