Ola´s Mobilblogg

..är alla rallybilar blå med silverdekor. Till 99% säkerhet lackade av JOONs Lack & däck. Häftigt!

Vad vore man utan riktiga vänner? Vi behövde snabbt hjälp med en vindruta till fina Suzie som Stefan Sollenfeldt bygger iordning. Meningen är att han ska tävla med henne i SukkaCupen i år. Vi ringde förstås till Walter Olofsson i Järfälla. Han sätter sig i bilen kl 5 på morgonen och kör de 20 milen hit till Örebro med en ny vindruta. Dessutom monterar han den åt oss! Snacka om service!!

Här står vi på serviceplatsen vid Helmia i Torsby efter första Specialsträckan. Varken Tony i nr 11 eller jag i nr 9 hann med Jesper Ödberg som åkte beg traditionella däck. Men vi var inte ljusår efter. Kanske bara hade haft en lite mer spännande resa. En rolig grej var att Petter Solberg km fram och undrade vad jag hade för tid på Specialsträckan! jag blev så överrumplad att jag glömde att ljuga för honom! Inte varje dag en WRC stjärna frågar om Sukkatider! Den frågan lär jag aldrig få igen.

Ca 40 grader kallare här än i Villaricos... Men de e bara att ta på sej raggsockorna. Nu ska vi prova en ny sorts rallydäck som är bredare och har mycket kortare dubbutsick (3-4 mm). Mycket halare kan jag meddela efter gårdagens provkörning uppe i Likenäs. Jodå, i år är vi seriösa.

Exakt 5 underbara veckor hade Brittmarie, jag och Nisse tillsammans den här dryga Decembermånaden 2012. Svenskt soligt sommarväder precis hela tiden med undantag för ett par dagar då det var lite grått och det kom några mycket få regnstänk på natten. Lugna fina platser har vi stått helt gratis på. Enda störningen var väl när denna Hymerklubb kom och ockuperade stranden ett dygn. Skulle gissa på Tyskar av parabolerna att döma, men bilarna var spanskreggade. Av språket att att döma var de allt Spanjorer. Det bekräftades på morgonen när alla släppte ut sina hundar att göra sina behov på beachen innan de gav sig av. Bortsett från såna bagateller så var nog detta en av mina absolut bästa semestrar. Tack till alla trevliga människor vi fick träffa!! Nu bara hemresa kvar för Nisse o mej i Tyskt regnrusk. Inga problem. Värt varenda centimeter!!

Med hänvisning till föregående inlägg så kan jag berätta att jag planerat berätta om en annan företeelse när jag kom tillbaka till Tyskland. Det blev jag ruggigt påmind om när jag blev passerad av div. Personbilar, varav två olika inom 30 sekunder vars tyska regskyltar slutade med 7777. Jag hann ej fota någon av dem, men strax efter denna. Notera nästa gång ni kör i Tyskland de inte alltför sällan förekommande "lätta" regnumren, som beror på att man för några få Euro extra kan gå in och välja bland lediga nr vid registreringen.

För ett par veckor sen fotade jag högtidligt när BEBen's ( motorcykelns) vägmätare slog över på 9000 mil. Igår kväll när jag parkerat husbilen någonstans i Frankrike för naturbildande noterade jag häpet mätarställningen utan att på något sätt varit medveten om den tidigare.

Ryktena förtäljer oss att detta ska vara nåt speciellt. En landremsa smal och i form som en riktigt ny nymåne i en halvcirkel ut i havet. Tyvärr så är det inte land hela vägen, utan slutar i en återvändsgata. Landet är belamrat av hotell o hus i nära 2 mil! som på den värsta semesterorten. Vem vill bo på Liseberg i flera månader? I början på Tivolit finns en Camping... Inte hundra vilda hästar skulle få oss att campa där. Ibland förstår vi inte det ringaste hur människor gör sina val.

Vår granne Raymon från Belgien är Parasailing- och dykinstruktör. Bara 71 år gammal. Han visade mej grunderna i Parasailing. Alltså att flyga med en fallskärmsliknande vinge. I natt bestämde jag mej för att jag åxå ska flyga själv innan jag dör. Å flyga lär jag ju göra när jag dör... Bättre före då. ;)