Ola´s Mobilblogg

Nu... Börjar vi känna att vi verkligen varvat ner. Jobbet (BlästerMäster) gör sig påmint med ideliga mail och sms. Men jag är duktig på att hantera det. Ev. Telefonsamtal som ibland når fram ignoreras. 😎 Jag VET att mina medarbetare tar hand om det praktiska och känner mej helt lugn. En härlig känsla.  Den där vita bilen EMRik var ett lyckokast. Helt otroligt vad grejor vi fick med oss ner i den. Bl.a. Vår älskade BEBe motorcykel. Bänkar, grindar, grindstolpar, trädgårdsmöbler, flygargrejor, målarfärg, husgeråd, prydnadssaker, mc-kläder mm. mm.  Och hemma har den fungerat som servicebil i rallyn och som flygardepå som t.o.m. kan ta paramotorn utan demontering. Blev allt bra de där.  Sen här nere då... Jakarandaträdet växer helt sanslöst, liksom allt annat. Bara det får vatten.  Citronträdet grönskar som aldrig förr trots Antonios brutala gallringar (till min stora glädje). Nu finns inga grenar kvar som hänger ner mot marken. Häcken vi själva klippte ner nästan till marken har aldrig v

Efter två dygns nonstopkörning nådde vi så vår älskade och hett efterlängtade Casa BriOla redan på Söndagen. Förfärligt långt att köra bil men värt varenda sekund.  Visst är det fsntastiskt att anlända och allt  är flerfaldigt bättre än vad man vågat hoppats på.  Nu ska vi bara ta det lugnt och njuta av varenda minut här nere. Vi känner oss så priviligierade. 

Detta var sista veckan jag hade chans att ta några ytterligare lektioner i konsten atg flyga med motor på ryggen. Det är tungt på marken ska ni veta. Väl uppe i luften en himla skillnad som mer än väl kompenserar slitet på marken.  Running to take off.  I am flying!! Higher and higher.  Back to the earth.  Men detta blev det sista jag hann med innan vi skulle sra på vår efterlängtade semester i Spain. 

East Sweden Rally är näst sista deltävlingen i rally SM. Jag o Bm hade reporteruppdrag i vanlig ordning. Alltid lika intensivt, uppskattat och roligt.  Ola blev bjuden på kaka av en tävlande.  Bm kan konsten att koppla av innan de tävlande anländer. Hör vid målet på sista sträckan.  Den absoluta kontrasten blir det när vi efteråt flyr allt stoj och parkerar på någon öde plats med vår husbil. Då uppskattar man tystnaden efter en heldag med extremt mycket socialt och pratande. Luften går verkligen ur en.  Öde så det räcker men tyvärr ingen sjö denna gång.  Grillen kom till användning. Nu blev det återigen fantastiskt gott vildsvinskött.  På söndagen for vi till Örebro för att börja leta fram grejorna som ska med till Spanien om mindre än 2 veckor. 😎

...blev det denna helg.  Äntligen fanns det en paramotorkurs tillgänglig som passade mej och vårt chema. Lördagen tillbringades med teori då det inte var nåt flygväder alls. Men förhoppningarna infriades och på lördagen var det kanonväder på Näsbyfältet ute vid Gällersta. Faktiskt lite för bra. För när termikbubblorna är för täta så far luften mellan dem runt åt alla håll. Alltså "termiskt" och därmed byigt. Jag tröstade mig med en vinschtur och sen var det bara att jobba med balansering av skärmen med den 30 kg tunga motorn på ryggen. Man ska alltså ha kontroll på skärmen på marken. Otroligt jobbigt. Efter en timmes vila var det så lungt som det krävdes för att skicka upp en nybörjare i luften. Jag fick börja först av vår grupp på tre elever. Faktiskt gick det bra under överinseende av instruktören Henrik och jag startade min livs första paramotorflygning utan missöden. Sen var det bara att hänga kvar högt däruppe medans mina klasskompisar fick göra sina startförsök. Faktum