Ola´s Mobilblogg

men vad ska jag berätta om? En skitig bil vid en stolpe? Tillbaka i vardagen igen. En ljuspunkt var att Jakob fyllde år förra veckan. Barnbarna växer.

...mellan wireräckena. Bara 11 månader kvar till nästa resa ...förhoppningsvis. Behöver bara besikta hojjen tills dess.

Tanka o kissa Nisse och sen mala på. Mindre med snö o kallare är väl vad vi har att vänta för resten av dagen.

Vi kom igång själva i morse med. Minusgrader o lite son samt olycksbådande väder- o trafikrapporter lät oss förstå att det skulle bli en spännande hemresa. Rak rygg blev det åxå när vi fick lämna autobahn för en omväg på landet. PRECIIIS att vi kom upp för en backe.

Franz hade bommat igen o dragit på semester så någon vitvinspåfyllning bidde det ej. Däremot en god middag på restaurang där även Nisse var välkommen och fick service.

Efter att ha bunkrat diesel i Luxembourg tog det mindre än timmen att köra förbi Trier och kolla om Franziskus Hof hade söndagsöppet. Så var ej fallet på vi passade på att ta Nisse till veterinären och sen parkera vid Stellplatz Feiken precis utanför samhället. Lugnare nu än i somras.

I morse fick vi en del bekymmer att då igång motorn. Den lugna platsen bakom vägverkets saltupplag lutade lite en dåligt för att vi skulle få ekipaget i rullning. Mest beroende på att lite bromsar frusit fast i den plötsliga 7-graders kylan. Med gemensamma krafter fick vi dock 5-tons klumpen att röra sig tillräckligt för att då igång den lättstartade motorn. Nära ögat. Nu väljer vi den fina betalvägen för att slippa ev. isfläckar.

Blev bara 85 mil idag. Köer på några ställen drog ned snittfarten och då vi ej har bråttom så parkerade vi 25 mil söder om Luxembourg. I morrn blir det betydligt lindrigare. Lugn lördagskväll alltså. Sven Zetterberg får underhålla till en spännande fiskmiddag.

...det kostar. Sen ska man stå i kö i en kvart för att betala. Nu i Frankrike. Bara 82 mil kvar av dagens etapp.

...och 250 mil har det gått sen vi var här sist. Gick åt lite klotsar fram för att stå plant men så var det inga problem att komma igång i morse heller. Häftig kustväg förresten igår mellan Tarragona o Barcelona. Nu har vi lämnat kusten bakom oss och styr rakt norrut.

Vi kände en viss trygghet i och med att vi visste hur det såg ut vid dagens resmål. Här finns den sluttande parkering som behövs för att vi ska klara själva att komma igång i morgon bitti. I morse gick det ju bra trots den smala vägen. Nu har vi en hel sluttande parkering ca 50 m lång för oss själva. Lite klotsar under framhjulen gör att vi inte ramlar ur sängen eller vinglasen välter.

Utan startmotor fick vi bli igångbogserade av våra grannar på campingen vid Cabo de Gata. Sen gäller det ju bara att planera lite... Alltså passerade vi Torrevieja för att hitta en övernattningsplats uppe i bergen där det lutade lite så vi kunde få rullstart. Av motorvägen ut på en liten 3-meters med förhoppning att hitta en lugn plats. Efter några kilometer slutade det så här, med en grind tvärsöver. Inge kul när man har Husbil med släp. Särskilt inte utan startmotor. Vi beslöt att stanna på stället. Det lutar ju lite utför så vi ska nog få igång henne i morgon bitti. Sen får vi lösa problemet med att vända. Men det tar vi i morgon. Nu ska vi äta o sova. Tack förresten alla som skickat nyårshälsningar.

Så blev det slut på ännu ett år av livet. Den här gången kändes det lite mer som ett midsomarfirande. Lite mörkare bara. Redan första dagen på nya året ska vi påbörja vår hemresa. Blir lite knepigare nu pga att startmotorn helt gett upp. Knäpper bara lite när man vrider på nyckeln.