2024-08-12 Måndag-Lunes 🇪🇸

Kollade vädret på morgonen. Varning för värme. 

Man är väldigt glad för att ha väl fungerande AC i bilen. 

Fick ett infall svänga av till Nils Mobergs ställe i mysiga byn Lieruan-Lés-Bèziers i södra Frankrike. 

De var tyvärr kvar i Sverige. 

Köpte varsin kaffe i tobaksaffären. Blev även några flaskor vin då detta tillhör ett stort vindistrikt. 

Britta blev kär i ett hus vid torget. 

Fransmännen verkar inte vilja slösa färg på byggnader. 

Sen rally igen. Avspänd kropp men vaken knopp. Kör med farthållaren hela tiden. Aldrig mer än 5 km över tillåten fart vilket i verkligheten är tre över. 

Nästa infall kom inte långt därefter när vi svängde av in i byn Portel-des-Corbiéres. Redigt smal gata med mycket blås dörrar och fönsterluckor. Väldigt prydligt. 

Vi hade satt navigatorn på Câteau de Lastour. En mycket exklusiv vingård där jag varit tillsammans med RALLYTRAVELS när grundaren till dessa rallyresor Mats Lundgren på UM-Tour körde sin stora tvåvåningsbuss dit på den smala vägen. 

Fantastiskt vinodling där grovleken på vinstockarna talade sitt tydliga språk. 

De hade hänt mycket på de 25 åren sen sist när vi i rallybussgänget bjöds på fasan. 

Det fick bli tre flaskor finvin även om det är att strö pärlor för svinen. En lagrad från 2012 betingar ett pris på över åttatusen kronor. 

Ägaren (då) var rallyintresserad. Han hade byggt rallyvägar på ägorna så hit kom SRC-teamen för att testa. Här nere har körts rallycross och Andrews Trophy. Tror även nån prolog till Paris Dakar gått här. 

Starka och roliga minnen. 

 

Sen blev det äntligen gränsövergång till Spain. Efter ett tjugofemtal till mil hamnade vi i Reus där Britta bokat nåt billigt. Tveksamma till entrén som var en sunkig bar. 

Damen vid bordet därborta var ”receptionen”. Ett kyffe på femte våningen (utan hiss) blev vårt rum. 

Upp med väskorna och fort iväg. 

Vi hade bestämt att åka ut till Salou vid kusten därför att vi varit där förr när Spanien hade en WRC-tävling. 

Framför fötterna här kördes det rally och vid baren på andra sidan stod vi som åskådare bland tusentals andra. 

Nu fanns folket här. Jag fick rysningar. 

Kanske syns bättre här. Jag förstår när lokalbefolkningen tycker de fått nog. 

Sen såg vi en skylt som väckte trevliga minnen. 

Restaurangen Poc a Poc dit många rallystjärnor gick för att käka. 

Vi hängde på låset men var en halvtimme tidiga. 

 Nåväl, när han blev påmind vilka vi var (rallyfolk) kunde vi komma in. 

Det blev revbensspjäll som hette duga. 

Holländske Marcel som ägde stället var en tvättäkta rasist som inte släppte in gäster som var ”avvikande”. 

Gällde även fotbollshuliganer och barn under 12. Inget att debattera om. Maten var god o vi hade en rolig stund. 

Fruktansvärt trångt. Mycket folk o bilar. Skyhöga priser. Därför sov vi inte där. 

Kollade in den kända rondellen vid shake down. Det var här Sara snodde en korv från en kille i publiken som höll den lite för lågt. 

Det här var grusbiten de for runt på o nån välte. Nu växer där gräs på räserbanan. 

Tillbaka till Reus när vi parkerat bilen tog vi en drink nära vårt ”hotell”.

Kom på att en whisky på själva syltan nog skulle hjälpa oss sova i det lilla rummet utan AC. 

Britta tyckte stället var mysigt 🤣

Ände på en riktigt händelserik resdag. Väldigt bra sätta delmål som man hinner i god tid. Det lämnar möjlighet till roliga avstickare. 

Faktum var att vi sov skapligt bra …utom Walter som ingen whisky fick.