Ola´s Mobilblogg

Ja det kan man nog kalla det för. Det här är sista natten som Brittmarie sover i Jönköping. Skam till sägandes så har jag inte sovit där mer än en handfull nätter trots att det är min hemadress. Mitt sovande har till 99% tillbringats i vår husbil och då huvudsakligas parkerad hos BlästerMäster i Örebro. Men nu är det slut med det. I morgon går flyttlasset för Brittmarie från Jönköping till vårt nya hem i Nykroppa, Värmland. Själv har jag lastat lite prylar i min skåpbil och skall möta upp där jag med. Nu efter fjorton års särboboende ska vi ju flytta ihop. Kan väl åtminstone inte kallas förhastat. Vi ser båda fram emot detta som förväntansfulla tonåringar. Trots massor av livserfarenheter har vi inte så många särskilda förväntningar eller planer. Vi kommer att boa in oss med ro och ta det som det kommer. Det blir Brittmarie som blir boss på skutan och jag blir den som hjälper till med det tyngre. Men i första läget kommer jag fortsätta tillbringa en hel del tid i Örebro för att försöka...

Allting (nästan) har en ände. Så också vår vistelse här nere i värmen. Vi har fått uppleva både vinter och vår här. Känns som otroligt turligt med tanke på vädret hemma i Sverige. Hemma förresten?? Ja det är faktiskt lite tveksamt. Men vi har ju mycket spännande och roligt att se fram emot även i Sverige.  Tillbaka till vår Casa. Här var det bara 14 grader i poolen när vi kom tillbaka i slutet på Mars. Nu är det 23. Precis när det börjar bli drägligt för en badkruka som mej att hoppa i.    Flyga utan vingar går dåligt. Men landningen var helt ok.  Detta o mycket annat tar vi med oss nu när vi lämnar detta för den här gången. Det verkligt positiva är ju att alltsammans finns kvar och väntar på oss till nästa gång.  Faktum är att det just idag råkar vara grått med lite regnskurar. Det gör det ju lättare att lämna. Nu hoppas vi på maximal tur så att den riktiga sommaren kommer hemma i Sverige.  Byebye Casa BriOla. 

Vi har nämnt det en hel del. Och ni vet hur larviga vi varit med älskade Nisse Men faktum kvarstår. Om någon gett oss en present för tie tusen kronor så vore det ju helt sjukt mycket. Men den här lilla hunden som vi bara fått överta helt gratis  är ju nåt helt annat. Ett liv som ger oss så grymt mycket glädje och engagemang. OBETALBART!!  

...men sant.  Det är så fruktansvärt många olika saker. Helt skilda från varandra. Som vi uppskattar något alldeles sjukt mycket.  Tystnaden t.ex.  Här finns ingen väg med någon som helst genomfartstrafik. Vi bor i en Campo vid vägs ände. Det enda som hörs på kvällen är gtodorna som kväker i grannens vattenreservoir en halv kilometer härifrån. På morgonen är det fåglarna. Finns inga pengar i världen för oss som kan höja vår livskvalitet mer. Så visst är vi priviligierade. ...och kanske, kanske förtjänar vi det. 

...har kommit på besök en vecka. Bekymmerslösa och enkla Londonbor som åxå tycker Casa BriOla är verklig avkoppling.    Igår blev vi bjudna på en underbar middag inne i Frigiliana.  Idag bjöd vi tillbaka uppe i Achebuchal.   Plus lite flygning för mej och Tanos uppe i Granada medans damerna shoppade loss i Torrox o Nerja. Kanondag mao. 

...på vad jag skrev i förra bloggen fick vi denna vecka av vänner som varit på besök några dagar sen i söndags.  "Vi läser vad Du skriver men Du måste förstå att ingen som inte varit här kan nånsin förstå vad det innebär av livskvalitet att leva här" var förklaringen jag fick.  Då är det väl så.  Därför är det nog oklokt att tjata om detta något mer då ni ändå inte kommer att förstå. Bara så svårt att inte dela ned sig av det bästa man har.   

På Facebook lägger vi upp vad vi äter, vad vi dricker, om vi tvättat bilen, om vi ska resa någonstans. Värst är väl allt detta skit man ska "dela" att man älskar sina barn o sin fru mm. Eller leta dolda siffror på nån prickig bild. Så mycket självklarheter, så mycket skit.  Men det är klart. Beskriver det människors lycka så är det väl så.    Vi tycker att vi har vår lycka här. Vi trivs så fruktansvärt bra i vår nya livssituation. Att jag äntligen efter alla års slit äntligen få känna på det riktiga pensionärslivet. Brittmarie o jag känner oss grymt priviligierade och samtidigt stolta över att med så pass små medel skapa denna livssituation.  Vi njuter verkligen varje sekund.  Dessutom att kunna få åka mc på krokiga Spanska bergsvägar när vi känner för det och jag som har skaffat mej möjligheten att fri som fågeln kunna flyga alldeles själv med väldigt enkla grejor och utan motor.  Att gunga i hängmattan eller ta ett bad i poolen är njutning det med. För at...