Ola´s Mobilblogg

Känns lite tungt att vara tillbaka efter en skön vecka med underbara vänner nere i vårt kära Casa BriOla. Men det underlättar när man blir hämtad vid flyget, får träffa Nisse pch blir bjudna på mandelpotatismos och baconlindade älgfärsbiffar hos Walter o Inger.  Jag förstår varför Nisse trivs så bra här. 

Gjorde dn liten udda grej idag genom att åka upp till Rally Swedens SS 9 Fredriksberg och köra den från starten. Redan några Norska? Militärtält uppslagna. Dagen innan rallyt passerar här.  Jag hittade platsen en mycket omtänksam person plogat upl åt mig med min husbil. Perfekt!!  3 meter till Sträckan och jag kan sitta inne o kolla. Ingen trängsel. Men i mofgon ska jag gå bort till min utvalda sten och titta när de kommer någon minut efter halv tio. Så himla annorlunda att vara sö här ensam mitt ute i vargmarken. Ska bli en mycket bra Fredag. 

Inte mycket tid över att meka Sukka (Suzuki) men i går kväll blev det ett par timmar när Stig-Åke och Johnny dök upp. S-Å tryckte bussningar ur gamla bärarmar o Johnny måla lite spindlar o nav. Mycket roligare i verkstan när man är några stycken. 

De här blev en helt annorlunda Fredag.  Vi har varit på min gode vän och gamle Co-driver Hansjöran Ericsons begravning. Cancerjävulen slog klorna i honom för ca ett år sen och han har envist fört en tapper kamp mot sin överman. Det är oerhört svårt att sätta sig in i hur otroligt tufft det måste vara att gå mot det oundvikliga. Och då talar jag även om hela hans familj och närmaste. Jag hade förmånen att hinna hem från vår Spaniensemester och besöka honom innan det var slut. Det vill jag tacka hans fru Carina för. Det betydde väldigt mycket för mej.  Viktiga saker om livet blir så påtagliga vid sådana här tillfällen. Speciellt vid begravningsakten. Känslan i kroppen efter att ha gråtit är bekant och skön men faktiskt ganska ovanlig vad gäller oss. Vi gråter ju inte i onödan. Men nu var det oundvikligt. En sak som Brittmarie och jag är väldigt tacksamma för är att det var just Hansjöran och Carina som väckte vårt intresse för ett eget boende i Spanien. De hade en dröm som bruta...

..hade det i lördags gått sedan jag första gången träffade denna fantastiska kvinna o hennes goa hund.  Jag hoppas innerligt att det minst är bara första dredjedelen avverkade på vårt gemensamma liv. Du är bäst Brittmarie !!

Efter att ha kört 290 mil nonstop på 35 timmar så tog vi en rejäl sovpaus i bilen i Danmark. Men det ska villigt erkännas att hsde inte ett generöst frukostbord väntat hos familjen Almqvist så hade vi nog gnetat vidare hemåt i natten. I så fall hade man nog kunnat varit hemma inom två dygn.  Men vad är något slags rekord värt mot en frukost med goda vänner!!? TACK Anita o Bengt!

...tvåhundra mil och var inne i Tyskland! Förarbyte vid första Tyska rastplatsen. Då hade vi kört exakt 24 tim.