27/1-23 Freeedag-Viernes

- januari 28, 2023

Trehundraelvadagaristräck. Känner mig duktig.

Man blir ju peppad av att det ska uppfyllas några mål varje dag. Listigt.

När vi passerar Roberts ställe så retar Ravi dessa till vansinne. Jag får dåligt samvete trots det inte är vår hund. Walter lattjar mer med dem utan att skälla å Sara bryr sig inte. Så nu ger jag dem lite hundgodis när vi passerar. Så mig skäller de inte längre på.

Halvvägs uppför mördarbacken måste jag vila. Att andhämtningen är normal efter ett par minuter är väl ändå ett bra tecken.

Andra halvan är tuff. Idag försökte jag spurta trots värk i benen (mjölksyra?). Kändes som nära döden.

Men efter ett par tre minuter går det över och jag kan börja vackla neråt.

Miquel pysslar med sitt förråd. Det går stadigt framåt. Han är noggrann.

Nu ska jag beskriva min nästan två kilometer långa runda. Räknar man elevationen är det säkert över två.

Var vi bor syns ju. Först går jag neråt på kartan till hårnål vänster som ligger ett tiotal meter högre.

Sedan rundar jag Roberts hus med de nya hyresgästerna Franceska o David. Hon Engelska o han Spanjor. Det är de som har de tre hundarna.

Vid halvcirkelns högra sida svänger Britta in på stigen o går upp mot skogen (”Curtrundan”)

I slutet på cirkeln syns det nästan var jag gått in mot deras grind där jag matade deras hundar.

Sen neråt på kartan o lite uppåt i verkligheten till nästa hårnål vid Pepe o Lolis föräldrahem. Ingen av dem nyttjar det då de inte verkar vara de bästa vännerna.

Därifrån börjar Mördarbacken. Uppåt både på kartan och i verkligen. Först på vägen o sen viker jag av och upp på stigen. Tyvärr var inte hästen uttagen idag så jag fick gå ut närmare vägen och runda vattenreservoaren på utsidan för att komma åt honom där han står i sitt ”stall” bestående av dukar och presseningar. Dock noga o tätt byggt. Det var jag som grävde ur allt runt reservoaren för att ge plats till detta bygge. Hit fick Pepe flytta sin häst då det tydligen gnisslade bland syskonen när den stod i stallet där de bott 🙄. Nåväl jag hittade ett hål för att ge honom min medhavda morot. Sen vidare med små små steg genom olivlunden och sen upp på stigen igen. Vid lilla knäcken har jag satt mig på en Sten o pustat ett par minuter. Waltervo Ravi far ju runt som kalvar på grönbete och verkar inte bry sig om vare sig neråt eller uppåt. Sen kämpa upp sista biten till toppen där jag åxå måste pusta. Säkert 60-70 meters nivåskillnad från vårt hus. Sen snett uppåt vänster på kartan men brant neråt i verkligheten till stora vägen. Där vid spetsen går gränsen mellan Torrox och Frigiliana. Våra vattenmätare finns där och även vägen in till våra grannar Pia o Kent, Miguel m.fl.

In till Miquel och snacks lite Spanska sen tillbaka o gena över hans odlingar. Hela tiden brant neråt. Timmen senare hemma igen. Den här appen är grym. Det syns t.o.m. att jag gick in en bit på vår terass nere vid boulebanan o kollade om nå mer frukt blåst ner.