2024-07-31 Pappa Conny

Det här blir en särskild och speciell anteckning i vår dagbok till minne av Dig pappa Conny Strömberg ♥️

Dagens datum är inte kopplad till Dig. Varken Din födelsedag den 13:e December eller när Du avled den 12 Juni 2012.

Den här dagen kommer vi att minnas därför att vi fick tillfälle besöka Connys hem och livsverk ute vid Annö. 

 

Här levde han med sin älskade Barbro.  Båda jobbade och slet samtidigt som de reste och fostrade sina fyra barn. Jag blev inte del i det då jag ju var en avkomma från hans tidigare liv. Conny hade sitt liv och jag mitt. Delvis hos mor och delvis hos fosterföräldrar. De var bra och jag är tacksam gör det. Sen blev jag ju vuxen och fick ta hand om mig själv. Men jag älskade min far. 

För 13 år sen bodde pappa här ända fram tills han hamnade på sjukhus pga cancerjävulen. Då var gräset slaget.

Jag var med på hans begravning men blev sedan utan att själv ha bett om det utlöst vid bodelningen. Så jag har egentligen inte ett skvatt att göra med detta och vad som finns kvar. 

Otroligt hur snabbt förfallet går. 

Deras ”sportbil” VW Carman Ghia som han var så stolt över. Parkerad i skogskanten många år tidigare. 

Ingen av dem hade väl det där bästa ordningssinnet.

Entrén börjar med grindstolparna uppe vid ladugården. Sedan var det en grusad gång ner här till huset. Nu hittar man knappt grindstolparna. 

Växthuset orkade de inte sköta då åldern tog ut sin rätt. Nu tar naturen överhanden. 

Men glaset lär inte försvinna. 

Ingen som plockar frukten. 

Ja hur tar man sig dit öht?

Ingen som slår ängen ner till ån. 

Träden har fångat in traktorn. 

Släpet och kranen var avsedd för skogskörning. Verkar som skogen vinner. 

Gräsklipparn har klippt färdigt för alltid. 

Släpkärran de körde grönsaker till torget med kör inga grönsaker mer. 

Hyvelbladet aldrig fixa till vägen eller ens skrapa lite snö. 

 

Lilla lastbilen de hade för att leverera varor med. Där växer det nu grönt i hytten. 

Traktorn har plöjt färdigt. Känns som man bara tappat saker o ting och lämnat dem till ”sen”.

Barnas leksaker…

Den stora svarven är säkert värd pengar i bara skrotvärde. 

Ytterligare ett mindre växtus där drivbänkarna hade varit i rätt arbetshöjd. 

Här på andra våningen har jag aldrig satt min fot. 

”Hemliga” rum fanns det både i ladugård och loge. Var säkert spännande övernatta som barn. Nu verkar det som man fått lämna allt och fly. 

Inne i huset ser det ut som man haft värsta inbrottet. Inte urstädat. Kollade genom alla fönster och blev så ledsen över förödelsen. 

Kanske har det varit försök till stöld. Gissar att en av bilarna stått på gårdsplanen och sen puttad utför backen så den hamnat här bland träden i diket. 

Får ta av mig glasögonen flera gånger då ögonen grusas när jag skriver…och tänker. 

Varför bara lämna detta på det här viset?

Varför inte röja upp, städa och sälja om nu ingen vill ha det?

Känns nästan som en skymf mot pappa att låta hans livsverk bara  changera så här. 

Skulle inte åkt förbi. 😢