3/5 Åttonde karantänSöndagen. -50
FEMTIO DAGAR i vår karantän.
Avslutningen på ”Curtrundan” var att bli förnedrad av Britta på Boulbanan. Nåväl. Nån gång ska hon väl få vinna. 🙄
Bytte vy från hängmattan såhär på söndagsmorgonen och lade mig åt andra hållet.
Nu har det blivit så otroligt semestrigt underbart att man kan lägga sig i skuggan direkt utan att det känns kallt. Bara svalt och vilsamt för ögonen. Välmåendet är svårt sätta ord på. ❤️
Tolv reaktioner och fem kommentarer.... undrar hur många som kände sig obekväma? Skämmas vore bättre.
Sen lade jag nästan samtidigt ut detta enkla foto med följande text:
Britta målar bord. Vi är mycket för återanvändning. Skulle vi tvinga lämna detta hals över huvud. Så vore det nog bara flygarsäcken, datorer o telefoner som skulle med in i bilen. Den fick Britta ta. Jag skulle ta hojen. Resten skulle vi lätt klara oss utan. Självklart med stor saknad för själva paradiset. Men materiellt skulle vi lätt överleva. Skönt veta att vi inte hänger upp oss på sånt. 😎
Man orkar inte göra mycket nyttigt när det blir trettio grader i skuggan rätt omgående. Lyckades iallafall gräva upp och flytta ett litet apelsinträd som inte levererade som förväntat. Nu är hålet fyllt och gårdsgruset utkrattat.
Walter har kommit på hur man håller sig cool.
En riktigt sällsynthet med det vita strecket i skyn. Morgon och kväll brukade himlen vara fylld av dessa
Avslutningen på ”Curtrundan” var att bli förnedrad av Britta på Boulbanan. Nåväl. Nån gång ska hon väl få vinna. 🙄
Bytte vy från hängmattan såhär på söndagsmorgonen och lade mig åt andra hållet.
Nu har det blivit så otroligt semestrigt underbart att man kan lägga sig i skuggan direkt utan att det känns kallt. Bara svalt och vilsamt för ögonen. Välmåendet är svårt sätta ord på. ❤️
Ligger man så här o lyssnar på fåglar så hinner man ju med att tänka och reflektera över livet.
Bland annat reflekterade jag över den här texten nedan igår som var delad på Facebook. Det triggade mig att göra följande inlägg:
” När sommaren anlände
här hos oss den sista April (otroligt bra tajmat till Valborg) så blev det lite mer hängmatta. Just den trettionde var ju inte bara Valborgsmässoafton. Det var även på dagen sjuttiofem år sedan Adolf Hitler lär ha tagit sig själv av daga.
Så här i Coronatider så kunde jag inte undvika vissa sammankopplingar.
Oskyldiga människor som drabbas. Skillnaden är bara att Covid-19 inte bryr sig om varken ras eller kön.
När Hitler var i sitt esse såg han till att miljontals, ja miljontals judar samlades ihop i stora dödsfabriker (koncentrationsläger) för att systematiskt avrättas. Varför?? Jo de tillhörde en särskild folkgrupp!! Tänk att som barn ha ”oturen” växa upp som jude. Att utan att ha gjort en fluga förnär bli plågad, förnedrad och avrättad bara för att man råkade vara ”fel sort”. Det är så jävla vedervärdigt att det inte går att beskrivas och framförallt ALDRIG förlåtas.
HUR, jag frågar mig om och om igen. HUR kan man, trots detta, sympatisera med ett razistparti ursprunget och bildat av Nazister och dess anhang?? Jag kommer ALDRIG förstå det.
Det har varit ganska tyst på den fronten och enligt opinionsundersökningarna har ju några av dess väljare fått upp ögonen och tagit sitt förnuft till fånga. Det finns hopp för humanismen. Men så dyker det upp såna här ruttna, billiga, äckliga inlägg som bevisar att vi har människor omkring oss som saknar hjärta, hjärna och empati.
Som tur är så blir de nog inte fler än åtta av tio. Hoppas de aldrig blir fler. Att de försvinner kan vi bara drömma och hoppas precis som med Coronan.
Ta hand om er!
Håll avstånd, tvätta händerna.”
Tolv reaktioner och fem kommentarer.... undrar hur många som kände sig obekväma? Skämmas vore bättre.
Sen lade jag nästan samtidigt ut detta enkla foto med följande text:
” Äntligen har gubben vågat hoppa i. Britta var bara fjorton dagar före ...typ. 🙄”
Som ni ser fick den fyrtionio reaktioner och sexton kommentarer. Blajblaj går hem. Men inte allvar...🙄
Som ni ser fick den fyrtionio reaktioner och sexton kommentarer. Blajblaj går hem. Men inte allvar...🙄
Britta målar bord. Vi är mycket för återanvändning. Skulle vi tvinga lämna detta hals över huvud. Så vore det nog bara flygarsäcken, datorer o telefoner som skulle med in i bilen. Den fick Britta ta. Jag skulle ta hojen. Resten skulle vi lätt klara oss utan. Självklart med stor saknad för själva paradiset. Men materiellt skulle vi lätt överleva. Skönt veta att vi inte hänger upp oss på sånt. 😎
Man orkar inte göra mycket nyttigt när det blir trettio grader i skuggan rätt omgående. Lyckades iallafall gräva upp och flytta ett litet apelsinträd som inte levererade som förväntat. Nu är hålet fyllt och gårdsgruset utkrattat.
Walter har kommit på hur man håller sig cool.
En riktigt sällsynthet med det vita strecket i skyn. Morgon och kväll brukade himlen vara fylld av dessa
Fattas lite bilder och text som försvunnit två gånger. Så nu skiter jag i det. Lägger kanske till det i morgon. 🙁
Kommentarer