17/12 En Walternatt

Veterinären talade om för oss hur viktigt det var att han inte slickade på såret. Å en sån där plasttratt ville vi inte sätta på honom. Hur obekväm är inte en sån. 

Han var ju vår konvalescent som vi skulle ta hand om. 

Britta tog görsta vakten ute i rumssoffan. När jag kom ut vid middnatt såg det ut så här. ❤️  Hon bedyrade dock att hon vaknat några gånger när han slickat sig. Sara lämnade mej för att stötta. Blev nog trångt värre. 

Inget för svaga hjärtan. 

Tog över nån timme på morgonen. 

.....