12/6 Tisdagsetappen.
Hemresans etapp två.
Det hade regnat lite på natten vid Lloret de Mar. Efter en riktig frukost från en välfylld buffé var det dax sätta sig i bilen igen. Kollade lite på innergården som förutom stor pool även hade en minigolfbana. Tyvärr hittade vi ingen boulbana så det blir väl ett minus i framtiden. Dessutom funderade vi tidvis på om vi hamnat i någon rysk koloni. Det språket talades från alla håll. Inte direkt ett plus. Men bortsett från det så var allt helt ok. Skönt åxå att starta med sval bil.
Efter elva timmars nonstopkörning med bara ett kissestopp för Sara o lite letande i Luxembourg efter rätt mack så fick vi tanken fylld med diesel á tolv spänn. Därefter letade vi på hotellet Römenbrücke vid Moselfloden, Trier. Ett av få som tillät hundar på rummet.
Käkade gjorde vi i den lilla egna restaurangen då det liksom inte var ett riktigt samma stuk på omgivningen som i Lloret de Mar. Självklart blev det Wienersnitzel. Som ni ser nästan på andäktigt vis. Servitrisen konstaterade att vi nog var hungriga. Troligen avslöjades vi av inmatningstakten.
Nu sovardax igen för att vara redo för Tysklandsetappen med dess grymma trafikintensitet o höga tempo.
Det hade regnat lite på natten vid Lloret de Mar. Efter en riktig frukost från en välfylld buffé var det dax sätta sig i bilen igen. Kollade lite på innergården som förutom stor pool även hade en minigolfbana. Tyvärr hittade vi ingen boulbana så det blir väl ett minus i framtiden. Dessutom funderade vi tidvis på om vi hamnat i någon rysk koloni. Det språket talades från alla håll. Inte direkt ett plus. Men bortsett från det så var allt helt ok. Skönt åxå att starta med sval bil.
Efter elva timmars nonstopkörning med bara ett kissestopp för Sara o lite letande i Luxembourg efter rätt mack så fick vi tanken fylld med diesel á tolv spänn. Därefter letade vi på hotellet Römenbrücke vid Moselfloden, Trier. Ett av få som tillät hundar på rummet.
Käkade gjorde vi i den lilla egna restaurangen då det liksom inte var ett riktigt samma stuk på omgivningen som i Lloret de Mar. Självklart blev det Wienersnitzel. Som ni ser nästan på andäktigt vis. Servitrisen konstaterade att vi nog var hungriga. Troligen avslöjades vi av inmatningstakten.
Nu sovardax igen för att vara redo för Tysklandsetappen med dess grymma trafikintensitet o höga tempo.
Kommentarer