10/6. Vemod.

Och sista dagen i Casan för denna gång. 

Att lämna ett charterhotell efter en vecka eller två kan vara nog så hårt. Men när man ska lämna något man riktigt tycker om och som man lagt ner själ o hjärta i så lovar vi att det är värre. Vi älskar verkligen detta ställe på jorden. 

Smög upp för backen till återinvigda Hotell o restaurant Los Caracoles för att käka fint ”ute”. 

Utsikten är fantastisk. I bakgrunden ser ni Frigiliana o längre neråt höger utanför bild ligger Nerja o havet. 

Vita vinet o ostbitarna kom in medans vi kikade på menyn. 

Sen vitt bröd med aioli och en förrätt som ser ut som en hög med chips. Ska föreställa friterad abergin med Frigilianahonung. Inte i närheten av varje sej smak, form eller upplägg mot vad som serveras för samma peng på El Casino i Frigiliana. 

Huvudrätten provade vi två sorters fisk. Båda smakade likadant. Dvs ingenting. Lite besvikna var vi allt. Men höll god min. 

Sara var kanske nöjdare. Hon hade fått korn på nån ödla o satt orörligt stirrande under bordet hela måltiden. 

På eftermiddagen kom Antonio över så vi kunde gå igenom detaljerna för vad han behövde hålla ögon på medan vi är borta. 

Jimny är parkerad på verandan för att få lite skugga. Sofforna inställda. 


Pooldäcket öde. Solstolar inställda. Timern på reningsverket omställt. Nu får det bara gå en liten stund varje morgon o kväll. Viktigast dock att kranen till ytintaget (skimmern) är stäng. Annars lär pumpen få suga luft så snart vattennivån sjunker lite. Viktigt. 

Ett sista dopp nu bara o sen i med en rejäl dos klor o på med poolskyddet. 

Herrejösses vilket vemod vi känner. Avslutar som vi började... med en Cava. 

Bara hoppas hälsan står en bi så man kan komma tillbaka hit till vårt eget Paradis. 😕