Sara

Den här dagen handlar helt om grannhunden Sara. Inte nog att hon var med oss hela eftermiddagen. När vi gick upp till nya grannarna för att "lämna tillbaka" henne så tog de knappt notis om henne. De nämnde något om att vi kunde få henne ...om vi hörde rätt. Så när vi gick tillbaka från det upptagna paret (med att röja i en sunkig villa) så följde Sara med oss. Svårt läge således. Vi tillhör ju inte dem som sparkar hundar för att bli av med dem. Men gränsen sattes vid att hon inte fick komma in och att vi fortsatt inte skulle ge henne mat. 

Så när det blev dax att gå in så lämnade vi henne ute. Hon lade sig då utanför vår ytterdörr. Motstridiga tankar i våra huvuden men nu fick det bli så här. Säkert skulle hon trippa hem när det blev mörkt o kallt. 

Döm om vår förvåning när vi runt åtta på morgonen öppnade dörren och hon låg kvar!!!

Jag gick omgående upp med henne till våra grannar... men de var borta. 😳

Då... var det ingen tvekan om att ta in henne.

Efter frukost blev det en tuff långpromenad i de Andalusiska bergen. Man såg hur Sara verkligen gillade det. Hon for runt som den jakthund hon är men höll hela tiden koll på oss. 

Efteråt blev det välbehövlig vila. 

Vi kände oss verkligen motiverade till även en tuff eftermiddagspromenad. På hemvägen passerade vi hennes hem med sin kompis den store svarte mastiffen. Märkligt ägnade hon inte en blick åt huset o grinden utan fortsatte. 

På kvällen blev det mer poolslappande innan solen gick ner och vi gick in. Taktiskt lämnade vi henne utanför. Vi kunde smygkika och se hon satte sig med ryggen mot ytterdörren och agerade vakthund. Mycket vaksamma ögon som spanade runt på omgivningen. 

Plötsligt hörde vi oväsen och skrik från några barn. Det var grannens... som lockade till sig Sara. Brittmarie o jag gick ut för att lyssna och vad vi hörde uppåt vägen var inte trevligt. Jag började gå upp utmed muren mot vår grind och möttes av en Sara som kom springandes i full fart med en grabb efter sig. Grabben stannade och vände när han såg mej men Sara fortsatte i full fart ända till Brittmarie där hon slängde sig på rygg. 

Omgående togs beslutet att ta in henne och låta husse hämta henne om han ville. 

Ingen kom emellertid....

Så vi passade på att ge henne ett renande bad. 

Nu sover hon nöjd bredvid oss. 

Kanske husse vill låta oss ha henne så vi blir tillräckligt förtjusta. Vår positiva tanke är att han känner sig tvingad göra sig av med henne o kände att vi kunde bli utmärka hundägare. 

Tiden får utvisa