Familjetillskottet.

Ibland sker bara saker...

Detta är Sara. En bodeguero (Spansk råttjägarhund). Nu tillhör hon oss med chip, pass o alla sprutor. Enda problemet är att hon inte får komma till Sverige inom tre veckor (rabiesvaccinet). Så det blev bara för Bm att stanna kvar tills februari när jag kommer ner igen. 

Efter lite forskning av Bm så har vi fått en lite klarare bild av historien. Mycket är dock rena antaganden. Men google o FB är grymma verktyg. 

Sara har tydligen försvunnit från nån vinodlare i Malaga och blivit omhändertagen av en polis "Kiko" som sedan fått tjänst i vår by Frigiliana. Här flyttade de in i vårt grannhus för ett par veckor sedan men ångrade sig visst när de upptäckte hur kallt det var i stenhuset på nätterna den här årstiden. 

Sara och en 80 kilos mastiff fanns vid huset i tisdags och skällde en hel del båda två på oss "nykomlingar". Jag gick upp för att hälsa på dem o få tyst på skällandet. Båda hade med lätthet tagit sig utanför deras staket.  Strax var Sara o jag kompisar medans mastiffen var fegare. Sara följde med mig ner och var kvar hela dagen. På kvällen gick vi upp när vi märkte husfolket kommit för att lämna tillbaka Sara och hälsa dem välkomna som grannar. De var väldigt upptagna med att röja och förklarade att de skulle flytta in till en lägenhet i Frigiliana då det var för kallt att bo här (de hade nog ingen kamin). Sara tog de ingen notis om. När vi berättade om henne sa han som i förbigående att vi kunde få henne. Inget vi kunde acceptera då vi ju om drygt en vecka skulle hem till Sverige igen. Efter en kort stunds kallprat (de var stressade) så gick vi hem. Sara följde med vilket vi ville eller ej. Avsiktligt gav vi henne ingen mat och när mörkret föll och det blev läggdax så fick hon inte komma in. Vi var tvugna spela tuffa och räknade med att hon skulle traska hem. 

Men på morgonon låg hon kvar tryckt mot ytterdörren i kylan. 

Jag gick direkt upp till grannen, men de var borta och har inte synts till. Vi tror att de chansade på att våra hjärtan skulle vekna och vi skulle ta hand om henne. Sanningen är ju den, att hon adopterat oss. 

Så idag hade vi bokat tid hos veterinären för att försöka få lite mer klarhet. 

Första och viktigaste konstaterandet var att hon saknade chip. Detta är liktydigt med att hon är herrelös. Dvs. Vi kunde ta hand om henne. 

Sen skulle det ordnas med diverse vaccineringar och ordination av piller samt utfärdandet av ett hundpass. 

Ett chip fick hon som nu är registrerat på Brittmarie. 

Nu är det ett faktum att vi blivit hundägare igen. Mest pga våra veka hjärtan. Gott slut på 2016 tycker vi absolut att detta är.