Skolbänken...
Äntligen fanns det en paramotorkurs tillgänglig som passade mej och vårt chema. Lördagen tillbringades med teori då det inte var nåt flygväder alls. Men förhoppningarna infriades och på lördagen var det kanonväder på Näsbyfältet ute vid Gällersta. Faktiskt lite för bra. För när termikbubblorna är för täta så far luften mellan dem runt åt alla håll. Alltså "termiskt" och därmed byigt. Jag tröstade mig med en vinschtur och sen var det bara att jobba med balansering av skärmen med den 30 kg tunga motorn på ryggen. Man ska alltså ha kontroll på skärmen på marken. Otroligt jobbigt. Efter en timmes vila var det så lungt som det krävdes för att skicka upp en nybörjare i luften. Jag fick börja först av vår grupp på tre elever. Faktiskt gick det bra under överinseende av instruktören Henrik och jag startade min livs första paramotorflygning utan missöden. Sen var det bara att hänga kvar högt däruppe medans mina klasskompisar fick göra sina startförsök. Faktum var att när jag landade efter en timme för att tanka så hade ingen av dem lyckats komma upp i luften. Inte pga olyckor utan man gav sej pga trötthet. Att flyga var ju lindrigare så när jag fyllt på mer bensin så for jag upp igen för ytterligare en halvtimmes flyg.
En upplevelse som jag målmedvetet siktat mot men som jag var tveksam till om jag skulle klara. Har en värkande arm o axel att dras med och nu även ett knä som är i olag.
Nu är det måndag kväll och jag har just kommit ut hit till Näsby för en kvällslektion. Då får vi se om benen bär eller ej.
Kommentarer