12/8 -25 Tisdag

Tror ni märkt att mina bloggar sett lite konstiga ut den senaste tiden. Det beror på att verktyget (appen) jag använt inte längre finns tillgänglig och jag har fått leta efter nya appar som jag provat. Äntligen tror jag att jag hittat något som ska fungera liknande den tidigare. Tyvärr har det blivit lite oordning i datumföljden på köpet. Nu tror jag det blir ok i fortsättningen.

Då var vi på väg hem, skjutsade första biten av Figge Sen blir det Norwegian några timmar.

Walter var glad och förväntansfull, men han hade nog ingen aning om vad som väntade. efter att buren scannats hoppade han glatt in i den. Där fick han sen sitta i hela fem och en halv timme.

Det är långt att gå på Arlanda. Särskilt om man checkar in hunden i ena änden och man sen får gå till andra änden för säkerhetskontrollen och sedan tillbaka till gaten igen. Kan inte vara lätt om man har dåliga ben.

Faktiskt anländer vi precis lagom så det flöt på hela tiden och vi behövde inte vänta någonstans utan bara gå direkt på planet bland de sista. Vi fick sitta på rad tre och då kommer man ju av väldigt snabbt. Jag tror hon som checkade in oss har varit med förut.

Höga moln och torrt. Snart hemma.

Man blir imponerad av dagens väluppfostrade ungdomar. Om jag får gissa var den här fine pojken på väg till Marbella.

Förvånande öde i ankomsthallen, men det berodde väl delvis på att vi var först dit. Tydligen länge sedan några andra flighter anlänt.

Den här gången var vi före Walter. Här kom både han och väskorna ut. Kan väl säga att vi hörde att han var med. Han var glad och varm men inte kissnödig.

Vi gjorde två stopp där det fanns vegetation för att få honom att kissa men det gick inte så nästa stopp blev för lunch i Torrox Pueblo.

Där fick vi lite mat och Walter fick mycket vatten att dricka. Törstig var han allt. Sen när vi gick därifrån satte han sig mitt på Plazan och kissade på plattorna. Mycket. Som tur var kom ett par med hundar som hade en vattenflaska jag kunde späda ut det gula med. Skämmigt deluxe.

Så äntligen framme i vårt älskade BriOla. Hettan är slående, men vi blir nog vana snart igen. Walter sprang stolt framför oss sista biten hem och vart tror ni han slutade jo i sin älskade häck.

Vi kommer säkert få fullt upp med att kolla och rengöra hans skadade tass. Tur vi har tid.