19/1 HemmaSöndag.

Lite minus i natt. Så pass att det knastrar i gräset. Men blött är det. Man får vara noga med vart man sätter fötterna. 

 

Min bönestubbe. Här brukar jag stanna och prata med honom. Självklart får jag svar. Ja inte så att stubben pratar med mig genom mina öron. Utan han har liksom  en inre röst som jag hör hur bra som helst. Alltid bra svar på mina frågor 😁. 

 ...

Gammalt fall. Ny mark för mig. 

Hoppsan! 

Ja de va inte möe kvar av det torpet. 

I närheten av det så fann jag detta. 

Behöver röjas lite inne ser jag. 

Hål i handfatet..

Pass nr 14 stod det. ”Bästa passet” hade nån lagt till. 

Man såg hur långt som helst. Men ingen Walter. 

Rundan blev en halvmil. Bara sista kilometern på väg. 

Till lunch fick vi trevligt besök av fabrikschefen Leif och hans Elisabeth. Tillsammans testade vi tjälknöl. Rabarberpajen va bäst. 

Men vad har hänt här då?? Jo herr Walter har trots sele med bälteskoppling trasslat sig under sätet. Här står han ”limmad” mot väggen. Ser ju inte så kaxig ut trots de glödande ögonen. Kan tilläggas att det inte skedde under färd. Han tyckte nog bara det var långtråkigt att vänta. 

Vi var nämligen uppe till Blötberget på kvällen hos JanE o Anna för att hämta en motor och lite andra grejor till Lazlo. Jösses vilken fin bil han bygger. Passar mer för utställning än rally. Så fin är den.