7/6 dagen efter D-dagen.
Det här är också en dag att fira med vördnad. Tusentals unga allierade soldater offrade sig i ett avgörande skede i kriget mot Nazismen när de landsteg i Normandie den 6/6. Tyvärr utrotades den inte helt utan sticker allt oftare upp sitt fula tryne.
Britta jobbar idag i limoncellofabriken. Citronerna är en gratisråvara.
Först tar hon hand om det gula på skalen.
Sedan pressar hon ur innehållet. Kvar blir bara ”vitan”.
Tänk vad olika citroner kan bli fast från samma träd.
För att saften inte ska mögla så får man lägga till lite konserveringsvätska. Nu ska det stå en vecka. Sen lite sockerlag och låta stå ett par veckor till. En liten ”snaps” av detta efter maten är juvligt.
Våra hundar har det fantastiskt bra och kommer så fint överens. Här turas man om vid vattenskålen som ofta besöks.
Här kan de gå lösa utan vare sig staket eller grindar. Så härligt se dem njuta och tolerera varandra. ....trots olika raser. Vi har väl ett tiotal hundar som rör sig mer eller mindre fritt här i dalen utan problem.
Idag ska vi äta ute. Fast det gör vi ju faktiskt varje dag.
Maten tillagas ute den med. Brittas restaurang säger det blir en medelhavsinspirerad kalkongryta med pressad potatis. Inne då? Ja där sover vi bara. 😎
Jag då? Vad bidrar jag med?? 😳
En sån här underbart god ...och nyttig middag kostar oss under femtiolappen ...för båda. Inklusive halvflaskan vin. Det är så man får pengar över till annat för oss pensionärer.
Och där kom den... den i frysen bortglömda limoncellon. Mmmm.
Sen blev det dax för social träning. Öl o cava har vi ju hemma. Men kan ju va bra öva prata med folk ...även om det är dyrt.
En öl kostar hutlösa 3 EUR här. Men annars dvälter de nog ihjäl. Vi känner oss ensamma.
Utsikten är lätt värd en EUR bara den.
Vår FranskEngelske vän Tony dök upp. Det blev en andlös stund när han berättade om sin Engelske far som var precis en av de där som tränats i två år och sedan landsteg i Normandie. Gissa om dessa grabbar var kompisar. Gissa om de led se de flesta dö. Tonys pappa ville aldrig prata om detta.
Så blev det spel igen. På liv o död.
Plötsligt dök det upp en gäst. Bara sådär genom den halvöppna dörren. Sara var måttligt intresserad. Enough is enough.
Vem som vann? Behöver ni fråga 🙄
De nästan sista idag. Bm räddar padda fr poolen. 🤣
Life is great!
Ibland medvetet och ibland aningslöst påhejad av våra nationalister. Men det goda vinner säkert igen.
Här i vår Campo fokuserar vi på viktigare saker.
Britta jobbar idag i limoncellofabriken. Citronerna är en gratisråvara.
Först tar hon hand om det gula på skalen.
Sedan pressar hon ur innehållet. Kvar blir bara ”vitan”.
Tänk vad olika citroner kan bli fast från samma träd.
För att saften inte ska mögla så får man lägga till lite konserveringsvätska. Nu ska det stå en vecka. Sen lite sockerlag och låta stå ett par veckor till. En liten ”snaps” av detta efter maten är juvligt.
Tror faktiskt hon kör en sväng i marmeladfabriken idag med. 😁.
Våra hundar har det fantastiskt bra och kommer så fint överens. Här turas man om vid vattenskålen som ofta besöks.
Här kan de gå lösa utan vare sig staket eller grindar. Så härligt se dem njuta och tolerera varandra. ....trots olika raser. Vi har väl ett tiotal hundar som rör sig mer eller mindre fritt här i dalen utan problem.
Idag ska vi äta ute. Fast det gör vi ju faktiskt varje dag.
Maten tillagas ute den med. Brittas restaurang säger det blir en medelhavsinspirerad kalkongryta med pressad potatis. Inne då? Ja där sover vi bara. 😎
Jag då? Vad bidrar jag med?? 😳
... öhh... provsmakar vinet. 😎
En sån här underbart god ...och nyttig middag kostar oss under femtiolappen ...för båda. Inklusive halvflaskan vin. Det är så man får pengar över till annat för oss pensionärer.
Och där kom den... den i frysen bortglömda limoncellon. Mmmm.
Sen blev det dax för social träning. Öl o cava har vi ju hemma. Men kan ju va bra öva prata med folk ...även om det är dyrt.
En öl kostar hutlösa 3 EUR här. Men annars dvälter de nog ihjäl. Vi känner oss ensamma.
Utsikten är lätt värd en EUR bara den.
Vår FranskEngelske vän Tony dök upp. Det blev en andlös stund när han berättade om sin Engelske far som var precis en av de där som tränats i två år och sedan landsteg i Normandie. Gissa om dessa grabbar var kompisar. Gissa om de led se de flesta dö. Tonys pappa ville aldrig prata om detta.
Tonys mamma jobbade på ett hotell i Paris men ägaren var välbeställd och hade tagit med personalen ut till sin lantgård långt från stan. Därute hade befriarna tagit över så det kändes bra. En dag tog hon och en kompis cyklarna in till Paris för att besöka hotellet de jobbade på. Jorå. De kom fram utan problem. Men... det var fyllt av Tyskar!! De hade ovetande cyklat genom frontlinjen!! Hur de exakt träffades tar vi en annan gång.
Så blev det spel igen. På liv o död.
Plötsligt dök det upp en gäst. Bara sådär genom den halvöppna dörren. Sara var måttligt intresserad. Enough is enough.
Vem som vann? Behöver ni fråga 🙄
De nästan sista idag. Bm räddar padda fr poolen. 🤣
Life is great!
Kommentarer