Totalt klappslut.

Konstigt uttryck. Men jag kan inte nog beskriva hur den här dagen har tagit på krafterna. Kombinationen att bli lämnad som drunknande eller övergiven i öknen gjorde ett stort ambivalent intryck. Idag skulle det minsann flygas!!

Och minsann att jag gjorde. Tungt bara att börja dagen med att bära utrustningen upp från parkeringen till toppen på skolbacken. Däruppe blåste det väl mycket så jag vågade faktiskt inte packa upp grejorna. Men långt därnere mot havet höll en instruktör på med eth par elever så jag gick ner o frågade om det var ok att prova därnere i den svagare vinden. Jodå. Skärmen kom upp och genom att hålla kontroll på den ("balansera" heter det) så kunde jag med skärmens hjälp sakta ta mej högre upp på slänten med kraftigare vind som följd. Sen gjorde man per automatik take off när vinden var tillräckligt stark. Å hej vad man for iväg!!

Detta upprepades många gånger men tog grymt på krafterna. För självklart jäklades skärmen många gånger o gjorde inte alls vad jag ville. Så kom Då Brittmarie upp och beskådade skådespelet. Men hon glömde vattnet som en törstande hals saknade. 

Med mej därnere vid havet och hon däruppe så lämnade hon mej med min törst. Euforin med att flyga ensam drev mej att fortsätta. Men tröttare o tröttare blev jag. Nu gällde det att med skärmens hjälp ta sej uppför sluttningen och väl däruppe så var det omöjligt motstå längtan att flyga neråt igen. Efter tre timmar med snustorr hals och absolut gelé i benen dök hon upp igen. Jag vinkade och hon vinkade tillbaka o försvann... Det var då jag kände drunkningssyndromet. Lämnad... När benen inte bar längre. Ökensyndromet? Min brinnande hals. Fem timmar utan vatten med 170 i puls. 

Till slut tog jag mej med skärmens hjälp upp en sista gång. Denna gång var driften att flyga aningen mindre än den att  överleva. På darrande ben begav jag mej hemåt mot husbilen. Brittmarie totalt ovetandes om min näradödenupplevelse.

Nu tillbaka till campingen. Hon har bjudit mej på en grymt god grillad middag bestående av mört marinerat kött, majskolv och sallad. I morgon tror jag inte jag är uppkäftig. Åldern säger tyvärr sitt