Martes = Tisdag

En dag jag särskilt kommer att minnas är denna Tisdag den 29 December 2015. 

Det här är den dagen då jag anser jag förverkligat en dröm jag haft sedan barnsben men mera konkret sedan ganska exakt tre år sedan då jag träffade den Belgiska farbrorn som hade en motor med propeller monterad på sin husvagnsdragstång där vi husbilscampade på väg hemåt, norrut i Spanien. Han pysslade med paragliding och paramotor och jag fick känna på en flygsele. Enklare går ej att flyga. Han övertygade mej att jag inte var för gammal att lära mig. Då bestämde jag mig. Men sen gick tiden. 

Så för att sätta press på mig själv så köpte jag en begagnad flygutrustning förra vintern och anmälde mej till en grundkurs nere i Kåseberga i våras. Då hade jag även bestämt mej för att lära mej flyga utan motor först. Grundkursen gick bra och jag fick min "Student"-licens. Men sen har det liksom inte passat riktigt att gå vidare. Har ju Rally o rallyradion att tänka på åxå. 

Så nu nere i Spanien när mer tid fanns så hittade jag detta paraglidingmecka ca 10 mil upp mot Sierra Nevada. Där fanns Carlos som var villig ta sig an mig. Så efter en hel del startövningar och tre tandemflyg så var det äntligen premiär för min första riktiga ensamflygning uppifrån 1300 meter ner till Cenes de la Vega på 700 meters höjd. Herregud vilken känsla att bara flyga rakt ut över avgrunden och sväva fram nästan ljudlöst i drygt en kvarts timme. Det har funnits ögonblick (få och korta) där jag tvekat på vad jag hållit på med. Men känner nu att detta var absolut något jag inte gjort för sista gången. Helt enkelt fantastiskt. I morgon bitti är det jag som drar raka vägen till Granada igen. Målet uppnåt med en hårsmån. Att flyga ensam under 2015. 😎

Carlos o jag efter premiärsoloflygningen. 

Brittmarie då? Jodå, hon är van att leva ensam och kan verkligen sysselsätta sig. 

När jag kom hem hade hon målat och dekorerat i hallen. ...och i kaminen brann det hemtrevligt. 

Händiga fröken.