Frigiliana
Från kullen jämte vår husbilsparkering Nordväst om Frigiliana ser man byn och även ända ner till Nerja och havet. Det är så lugnt och tyst häruppe att min tinnitus är det som stör mest. Okej, några hundskall från kullarna runtomkring och en o annan förbipasserande bil lägger vi märke till om vi vill. Här stannar vi nog någon dag till i våra försök att varva ner. Tyvärr har det varit lite för mycket arbete med SuzukiCupen så här på distans men andra därhemma har ku även sina jobb att sköta. Händelsen med den lilla hunden Carlos har tagit oss hårt men tonar säkert ut så småningom. En del tycker nog det är lite löjligt men då har de aldrig engagerat sig på riktigt i ett hjälplöst litet djur. Nog om detta. Nu väntar vi bara att vår "trailermodul" ska anlända med posten till Almunecar, så drar vi norrut igen till trakterna runt Villaricos där vädret ser ut att passa oss till Jul. 
Kommentarer
Nu har jag tagit tid att läsa igenom alla inläggen.
Vad fina bilder det blir med mobilen.
Ni är duktiga på att hitta fina platser att stå på. Härligt med ljus och värme, när vi har det mörkt och kallt här hemma. :)
Jag blev djupt gripen av lille Carlos öde. Förstår så väl hur man kan fästa sig så vid en liten hund. Han var ju jättefin.
Och han hittade i alla fall lite mänsklig kärlek hos er sina sista dagar.
Många kramar till er alla tre,
från Ingela och familjen