Ola´s Mobilblogg

Vi har inte haft något utvändigt förråd vid vår Casa. Men ett utrymme på baksidan längs hela husväggen och muren. Nu har Antonio förhöjt muren och vi har gjutit ett tak samt murat gavlar.    Här hugger Antonio ut för den nya dörren under överinseende av Tony.    På den andra sidan var det Sara som höll noggran koll. Det kanske kunde komma ut en mus eller åtminstone en liten ödla ur något av hålen Antonio bilar upp. 😄

Lite har vi allt åkt upp o ner på vår lilla väg till casan...   Men idag var det premiär på riktigt. Helt överraskande kom hon o ställde sig med framtassarna högt på mitt ben så jag lätt kunde lyfta upp henne på tanken efter att Brittmarie satt på henne selen. Ett mycket positivt tecken.  Det blev en sjumilatur upp förbi Competa till Arches för obligatoriska stoppet innan vi vände åter på den extremt krokiga o mc-vänliga vägen.  Kan väl säga att den här damen är betydligt aktivare mc-åkare än hennes föregångare. Man kan riktigt se hur hennes superkänsliga näsa bombas av lukter.   

  Efter regn blir det grönt. Så innihelsike. 

Så här såg trädet ut innan...   Under tiden...   o efteråt såg ni i Olas inlägg. Just nu känns det  tveksam om det var en bra idé men man måste chansa i livet.  Vi har haft regn ett par dagar o växterna bara jublar av lycka. Inte konstigt med 300 soldagar per år.    Jag älskar min fina trädgård o det kommer nya överraskningar hela tiden för Antonio trycker ner lite av varje.  

...men inte här.  Visst har vi missat Rally Sweden men varit fullt uppdaterade ändå. Lite grått o regnigt några dagar o då har vi passat på att varit förkylda. Sängläge några dagar men nu sitter vi ute i solen igen.  Så himla tacksamma att kunna vara här. Och världens bösta granne i Spanjoren Antonio som har sin Campo här. Han tar hand om oss o hjälper oss med praktiska saker vi inte klarar eller vill göra själva.  I fredags kom han över för att tukta ett olivträd som Bm hade nämnt ordet Bonzai om... Såhär blev det. Han bara kommer o börjar. Vi fick masa oss ur sängarna för att bära ris o elda. Det får aldrig ligga större mängder ris ute på markerna med anledning av brandrisken vid torka.    Så här var sängläget innan Antonio kom.    Tipset om gunmihandsken var bra. Nog vet vi att vi har hund. Detta bara från EN rumsmatta.    Så unnar vi usd förståss god mat. Bm är grym att hitta på.    Hela helgen har vi fått ägna åt insamlingen ti...

Vi har känt varandra i över 13 år och har tillsammans inte varit förkylda mer än 6-8 gånger o nu är vi däckade båda två. O säkert blir det skitväder också😝

Å inte i solen som jag hoppades. Utan i sängen.  Tredje gången på 14 år, så det börjar bli tjatigt. Jag är ovan o känner mej eländig.  Orkar med nöd flytta pengar o skriva uppdateringar om insamlingsprojektet SilverKadetten, men det går. Känner ju ansvaret.   

....o nu är han här igen. Måste erkänna att det pirrade i kroppen när vi hämtade honom på flygplatsen.   Att åta mat tillsammans är helt klar trevligare än att göra det ensam.    Långpromenaderna blir trevligare när husse är med. Här vilar vi en stund i ett hav av ljuvligt väldoftande lavendel o med utsikt över Frigiliana.    Att somna bredvid de här två, som är det bästa jag har, o höra dem snarka/snusa är oxå fantastiskt.  Jaja hon hårar som h-e, någon sa en gång "aldrig en vit hund"   Undrar vem det var?😬