Ola´s Mobilblogg

Måste erkänna att det denna gång var extra tungt att lämna Casa Briola. Både jag o Brittmarie har blivit väldigt fästa vid vårt lilla paradis och känner verkligen att vi gjort rätt val. Det räcker för oss. Nu önskar vi bara vi kan spendera så mycket tid som är möjligt här.  Inte blev saknaden mindre av det väder vi möttes av när vi kom hem. Förhoppningsvis kommer sommaren tillbaka vid nästa försök. En sak är säker. Vi hade enorm tur som for ner till Spain när vi gjorde. 

Kul planerat besök av Brittmaries dotter Miranda som kom nerdimpandes från London samtidigt som hennes (Brittmaries) son Bernhard med fru Mia kom från Jönköping. Fullt hus alltså. Extra kul att få bjuda på ett alldeles fantastiskt väder. Vi bor ju långt från både "Tivolit" (jag kallar allt tingeltangel nere vid städernas beacher för det) o ev. discon o barer. Glädjande är att de tycker det är helt ok ändå.  Nu är det ara Brittmaries Tilde o min Ingela o Stefan kvar att bjuda hit. ...åsså ett gäng barnbarn förståss. 

En länge efterlängtad händelse var att få åka ner till vårt Casa BriOla för att se hur det är där så här på vårkanten mellan April o Maj. Tiden fanns ej ...men vi gjorde det ändå. Det sägs ju att man lever bara en gång. Nu när man börjar leva en bra bit in på den andra halvan av tumstocken så blir nog sådana tankar mer påtagliga.  Kan väl säga att tidpunkten inte kunde blivit lämpligare med tanke på att vi lämnade ett jättefint Sverigeväder efter påsken just ett par dagar innan snön kom tillbaka.  Här nere är det absolut perfekt underbart behsgligt väder med ca 16 grader på nätterna o runt 8-10 grader mer på dagarna i skuggan. Att det växer bra härnere har vi nu flörstått. Hela grusgården var grön. Något som Brittmarie med glädje fixade på ett par dagar medan jag tog mej an poolen. 

Det har varit 100 km/tim typ den senaste tiden. Men Lör- och Söndagen under påskhelgen tog vi i allafall oss ledigt o drog upp till kilsbergen. Tur med vädret gjorde att vi kunde känna oss jättenöjda.