Ola´s Mobilblogg

De här blev en helt annorlunda Fredag.  Vi har varit på min gode vän och gamle Co-driver Hansjöran Ericsons begravning. Cancerjävulen slog klorna i honom för ca ett år sen och han har envist fört en tapper kamp mot sin överman. Det är oerhört svårt att sätta sig in i hur otroligt tufft det måste vara att gå mot det oundvikliga. Och då talar jag även om hela hans familj och närmaste. Jag hade förmånen att hinna hem från vår Spaniensemester och besöka honom innan det var slut. Det vill jag tacka hans fru Carina för. Det betydde väldigt mycket för mej.  Viktiga saker om livet blir så påtagliga vid sådana här tillfällen. Speciellt vid begravningsakten. Känslan i kroppen efter att ha gråtit är bekant och skön men faktiskt ganska ovanlig vad gäller oss. Vi gråter ju inte i onödan. Men nu var det oundvikligt. En sak som Brittmarie och jag är väldigt tacksamma för är att det var just Hansjöran och Carina som väckte vårt intresse för ett eget boende i Spanien. De hade en dröm som bruta...

..hade det i lördags gått sedan jag första gången träffade denna fantastiska kvinna o hennes goa hund.  Jag hoppas innerligt att det minst är bara första dredjedelen avverkade på vårt gemensamma liv. Du är bäst Brittmarie !!

Efter att ha kört 290 mil nonstop på 35 timmar så tog vi en rejäl sovpaus i bilen i Danmark. Men det ska villigt erkännas att hsde inte ett generöst frukostbord väntat hos familjen Almqvist så hade vi nog gnetat vidare hemåt i natten. I så fall hade man nog kunnat varit hemma inom två dygn.  Men vad är något slags rekord värt mot en frukost med goda vänner!!? TACK Anita o Bengt!

...tvåhundra mil och var inne i Tyskland! Förarbyte vid första Tyska rastplatsen. Då hade vi kört exakt 24 tim. 

Ni vet hur en motorvägsavfart brukar se ut. Några hundra meter på vägrenen o sen kommer kurvan. Denna uppbromsning skedde i en skymd högerkurva o där man trodde avfartskurvan skulle komma var det tjugofem meter till pumparna på BP-macken. Sen stod man o tanka fyra meter från billarna som for förbi...

Ni vet hur en motorvägsavfart brukar se ut. Några hundra meter på vägrenen o sen kommer kurvan. Denna uppbromsning skedde i en skymd högerkurva o där man trodde avfartskurvan skulle komma var det tjugofem meter till pumparna på BP-macken. Sen stod man o tanka fyra meter från billarna som for förbi...

Denna Fredagsmorgon var första gången jag gick upp före 8. Nu startar hemresan o de e redan ljust ute. Efter vad vi förstått hsr vi sluppit en månad med gråmörker och regn. Vi känner tacksamhet. 

Vädret skulle bli lite sisådär i slutet av veckan. Sisådär visade sig vara riktigt fint.  Måste faktiskt erkänna att det känns riktigt tungt att lämna denna plats nu. Men det positiva är väl att de är bättre än om vi skulle känna glädje av att få åka härifrån.  Nu har vi lastat för hemfärd o stuvat undan uteprylarna. ...men, vi stannar en natt till! Istället för att ge oss iväg mitt på Torsdagen blir det tidigt Freda morgon. Håll med om att det är mycket smartare starta utsövda tidigt en morgon om man ska sträckköra 370 mil. 

Undrar om denna flygkapten glömde nåt? Inte varje dag man ser så'nt här.

Sista måndagen denna semester. Skjutsat in Bm till Torrox där hon får sin massage. Sitter nedanför vid stranden o väntar. Underbart väder m absolut blå himmel, lugnt hav och säkert över 20 grader nu på morgonen. Här nere har vi stått många gånger under åren med vår husbil. Skulle det bli så här tjockt som idag skulle vi säkert dra. Det är nu risken ökar att bli bortkörd när man fricampar.

De har kanske varit lite för lite av detta. Men idag var det grått ute o då passade vi på. 

Nu har Johnny o Hillevi ställt kosan hemåt. Det fina vädret och traditionen gjorde att vi passar på ta os en tur med BEBen. Efter några härliga mil på Spanska vindlande bergsvägar tar vi en liten vätskepaus vid en liten bykrog uppe i bergen.  Brittmarie blev faktiskt lite tänd på den andra lilla röda...