Ola´s Mobilblogg

Nära vatten har alltid varit vårt mål ...men detta är kanske inte riktigt vad vi tänkt oss. Sista dagen på året vill vi önska alla och oss själva ett FANTASTISKT 2007.

För att suga ur det göttaste ur hemresan åkte vi vulkanvägen upp till Bad Bresig där vi tog färjan över till Bad Hönnigen. Skepparen hade nog gjort den här resan några gånger, Floden Rehn är ganska ström så det blir en himla avdrift när man korsar den. Nu åkte vi liksom med sladd hela vägen över som avslutades med en perfekt angöring. Sen fortsatte vi på lokalvägar ut till motorvägen vid Bad Honnel. Sen blev det motorvägslunk förbi Dortmund till Bad Oeynhausen där vi köpte sängkläder där påslakanen hade dragkedja. Ytterligare ett tiotal mil avverkades förbi Hannofer innan vi beslöt sluta för dagen. Det blev ytterligare ett Lidlbesök för frukostinköp. Brittmarie köpte då även 2 pizzor o en flaska vin för 50 spänn (svenska).

De 8 milen från Longuish till Cochem blev 15 när vi följde den vindlande floden Mosel. Men det var det värt, att se dessa sluttningar täckta med vinrankor mil efter mil är sååå fantastiskt att man blir mållös. Efter fika i ett regnigt Cochem beslutade vi att åka vidare utan att ha sett något slott med kvällsbelysning på som var målet. Fick se en blå plätt på den Tyska kartan vilket hör till ovanligheterna så vi svängde av o fann denna plats som säkert varit helt full av bilar om det hade varit en annan tid på året.

Idag var inte Brittmarie så pigg. Så det fick bli en tur in till Trier för att kolla lite i skyltfönstren och handla på Lidl. Ikväll beställde vi lite vin av Franz (bilden) och gick med Nisse på restaurang för en god middag.

Maten var nu slut i kylskåpet så det passade alldeles utmärkt att gå ut o äta denna sista julhelgsdag. Alte Burg i Longuish hade öppet så vi tog en promenad dit för en god middag i mycket trevlig miljö. Nu är vi tillbaka igen i vårt lilla hus till Nisses stora glädje. Känns såå skönt att inte behöva jobba imorgon. God fortsättning på er alla! PS. Skriv gärna några rader i 'comments' som det finns möjlighet till under varje inlägg. DS.

Sen på med mjukishjälmen. Jag vill se den hojåkare som ser coolare ut än jag.

BRILLORNA! Utan dem kan man ju inte åka över 30.

Steg 3 är att matte sätter på mej goretexjackan och drar fram huvan. Men hon glömmer det viktigaste...

SEN ska underställ o sele på.

FÖRST måste man kissa o lukta på en död mus.

Vi kunde inte låta bli BEBen idag. Trots att Brittmarie inte är helt kry. I sanning en tålig kvinna!

Blir väldigt lugn. Kvar i sängen till 9. Risgrynsgröt till frukost. Glädjande så är Brittmarie mycket bättre idag så imorgon kan vi nog gå ut igen. Ola oerhört frustrerad av att vi inte vårt Internet fungerar. Datorn till varken jobba via med Telenor/Bredbandsbolagets datakort eller via Olas telefon med blåtand till Telia. Den enda internetkommunikation vi har är direkt i Olas telefon och denna blogg. Nu har vi gett upp försöken med datorn. Däremot uppdaterar vi var hemsida fortlöpande på den men får vänta med att publicera tills vi kommer hem. Hjälp oss Figge!

Väl tillbaka i Trier bjöd Bm på 3-rätters ...innan hon gick idäck.

Här har vi stannat på landet halvvägs tillbaka till Trier från Heuscmid strax utanför Karlsruhe. Brittmarie har drabbats av influensa och är tämligen slak. Men inte sämre än att vi kunde njuta av lite risgrynsgröt. Bara 17 mil kvar till farbror Franz. Just nu klart väder o 5 grader varmt. Blir nog en lugn kväll.

När Johann Heuscmid från Benningen har fått nys på att man befinner sej i landet. Han var i full färd att flytta sin firma till nya o större lokaler men insisterade ändå på att vi skulle svänga förbi. Det var ju bara 27 mil från Swartzwaldskogen ner till honom så det kunde vi väl kosta på oss. Vi kom dit precis när Sebastian o han monterade upp den nya skylten.

Vad vore ett besök i Swartzwald utan äkta swartzwaldtårta. Den var inte som hemma, mera grädde, körsbär och inga stora chokladflarn på. Vi köpte en appfelrolle också och efter att vi delat på dessa till kaffet har vi en viss förståelse för varför så många tyskar är runda.

Efter 5 mil mcåkning i Swartzwaldskogen begav vi oss upp i bergen med huset. Efter massor av häftiga vägar stannade vi vid en damm. Den har en vall som är 65 meter hög, imponerande. I morgon bär det nog av mot Benningen. Sov gott

För en tur i Swartzwaldskogen

Efter en tur genom Frankrike kom vi idag till Kehl där vi visats runt på Burstnerfabriken och fått se hur vårt hus blivit till en gång i världen. Tack Jörgen, du är en pärla. Efter detta åkte vi till Swartzwaldskogen där vi hittade en plats att parkera på. Huset på bilden är nattens grannar . I morgon har vi planerat en mctur på alla slingriga vägar i skogen och kanske även smaka på en riktig swartswaldsbakelse.

Solen sken och det var ca 10 grader och vi begav oss ut på en liten tur i vinbergen. Vad vi inte tänker på när vi öppnar en flaska vin är vilket otroligt arbete som ligger bakom. I bergen gick människor och beskar rankorna sedan ska det rensar och när druvorna är färdiga plockas dom för hand innan proceduren börjar. Och vi tycker en hundring är dyrt, oförskämt.

Sammanlagt med diverse omvägar till bl.a. Cochem körde vi ganska exakt 150 mil för att komma hit. Idag blir det en latardag. Kanske rullar vi ut hojen för en liten provtur i solskenet. På fotot ser ni vinodlingarna i bakgrunden. NU har den riktiga semestern börjat! Många ifrågasätter vårt boende i husbil, en del tycker att det är torftigt att inte kunna ha tavlor på väggarna. I morse när jag drack mitt morgonkaffe med vinrankor 2 dm utanför fönstret lovar jag att saknaden av tavlor inte fanns, vi har ju nya motiv varje dag.

Inte långt efter att vi passerat Köln så dök det upp skyltar mot den klassiska racerbanan. Eftersom vi är lediga så körde vi av den långtråkiga motorvägen för att känna på riktigt kuperad landsväg. Efter ett par mil var vi framme. Fotot visar en staty av den 5-faldige världsmästaren Juan Emanuel Fangio vid sin Silverpil. På Lördag ska vi tillbaka för att ta ett par varv med hojen.

Efter att Ola gjort en hjälteinsats på motorvägen utanför Hannofer genom att tömma båda eldsläckarna på en brinnande lastbil körde vi så småningom av helt slumpvis för att handla lite mat o hitta ett övernattningsställe. Vi hamnade slutligen vid järnvägsstationen i Villigst (Schwerte). Nu har vi inmundigat en rejäl julmiddag baserad på sill, ägg o rädisor. Ska bli intressant se om Brittmarie hittar tillbaka efter kvällspromenaden med Nisse. Även hur det går att sova vid en järnvägsstation. Får väl bli en pilsner till så är det problemet löst.

Nisse har nu laddat för en ev mc tur under julen. Detta är hans nya underställ, att ha under goretex stället. Tro det om Ni vill men han tycker det är jättekul att både mannkänga och åka mc. Visst är det en tjusig kille? Nästan lika snygg som husse men med något muskulösare ben.

Att vara ledig o vakna till härligt solsken är alltid trevligt. Efter några mil på motorvägen efter Stralsund var det dax söka övernattningsplats. På måfå vred vi av första bästa avfart och hamnade direkt vid infarten till ett villaområde. Där fanns något som liknade en nedlagd affär. Vi backade in ekipaget i beckmörkret och hoppades att vi inte gjort en felbedömning. Natten förlöpte lugnt och just nu inmundigas en god frukost.

Med nytt pass i fickan tänker Nisse inte släppa oss ur sikte ens när vi drar utomlands. Här hånglar han med matte under båtresan till Tyskland.

Innan vi gav oss iväg på vår Tysklandsfärd fick vi tillfälle att fira jul tillsammans med barn o barnbarn hemma hos Ingela o Stefan.

Vilken njutning att få vakna av skönheten och stillheten precis vid en liten sjö. Vid tillfället delvis lite isbelagd. Vi anlände i mörkret igår kväll och kunde se den öppna elden på andra sidan sjön från några verkliga friluftsmänniskor som verkat ha övernattat i det fria trots minusgraderna! Mängden fällda småträd där vi står visar även att det finns bäver häruppe. Platsen är dammenlägret i Kilsbergen.

Andreas o jag väntar på en kaffe latte o hallonpaj.

Kolla vattenfallet på fönstret! Minns ni charkuterifönstren från förr?

Brittmarie har fångat en ful fisk.

Vårat "ställe" mitt emellan Örebro o Jönköping. Detta var bla det första övernattningsstället vid vår resa till Kroatien. Nu fick det bli platsen för skön avkoppling efter en händelserik Lördag på tävlingsbanan.

Vinnarbilen team Wojs boys!

Söndagen bjöd på Strålande väder. Här vid en fin utsiktspunkt från Kinnekulle.

Kinnekulle Söndag morgon efter en hektiskt dag på tävlingsbanan. Skönt och rogivande med en promenad tillsammans med Brittmarie o Nisse.

Så här slutade det efter en närkontakt med en medtävlande och sedan räcket förståss.

Spåren förskräcka. Sånt här brukar man ju se i trafiken allt som oftast. Nu var det på Kinnekulles racerbana. Det slutade i räcket med obrukbar bil för team 23.

Walter kom ner från Stockholm för att delta i vårt Race. Han bjöd på entrecote i husbilen. Sen blev det fika.

Nisse vid Villingsberg. Den här helgen hade vi ej tid att åka långt för att kunna njuta lite av det fina vädret.Närmsta stället med sjö, lugn och ro blev på skjutfältet i Villingsberg. Öppet för allmännheten de flesta helger och där vi parkerade passerade inte en enda människa! För att vara lustig kunde man sammanfatta helgen med ett ord: KANON!

Fin i håret dagen till ära. Gamla mamma har hamnat på hemmet och redan uppnått den aktningsvärda åledern av 80. En del av uppvaktningen kollar på gammalt foto över staden kumla och letade efter byggnader som finns eller inte finns längre. Tårta blev det förståss.

Nisse ligger utslagen i husbilen. Efter en hård vecka så känner vi oss nog alla lite som vår älskade (Franska) Bulldogg Nisse. Han kan konsten att sova så fort tillfälle ges. Men vaddå... tänk på att en dag i vårt liv är en vecka för honom.